[191003] Självbiografier tycks vara på modet i den svenska litteraturen. Här kommer ännu en. Emma Hambergs bok kallas förvisso roman men i efterordet tackar hon sina närmaste och vänner för att hon fått plocka bland deras sms, samtal och äventyr – och använda sig av det i boken.
Sin stora kärlek Patrick lovar hon att detta inte var sista boken han förekommer i som fantasikittlare.
Och just den formuleringen väcker så klart tanken att mycket ändå är fiktivt i boken. Men jag tar det nog som självbiografiskt ändå.
Emma Hamberg är den sprudlande glada tjejen med ett hysteriskt leende på de flesta bilder man ser på henne, så även när hon är programledare i TV ibland. Hon är sedan tonåren erkänt skicklig tecknare och numera även illustratör och matskribent. Det här är hennes åttonde bok för vuxna, tidigare har hon bl a skrivit feel good i en bokserie kallad Rosengädda och hon var även chefredaktör för Veckorevyn i början av 2000-talet.
Emma skriver under sitt rätta namn. Hon har tre döttrar, tvillingarna Ditte och Nåmi födda 1998 och dottern Saga född 2004. Det är 2016 när vi kommer in i handlingen, Emmas exman och far till barnen Agi Lindroth har blivit lätt hjärnskadad och fått epilepsi av svår influensa och hon återberättar dramat runt allt detta. Nu har de beslutat sig för att skiljas, Emma gör det med dåligt samvete men allt jobbigt runt sjukdomen har gjort att deras kärlek dött.
Emma bor på Bellmansgatan på söder i Stockholm. Barnen bor med henne hela tiden. Hon har massor av hippa vänner i egen ålder som hon sms:ar med, chattar med och träffar ute på krogar och barer. Instagram är de alla flitiga gäster på och sina mail sedan flera år har hon sparat och det är i ett av de gamla mailen hon hittar Patrick! Killen hon träffade i Paris 1986 när hon var 15 år och var med sin pappa där eftersom hon hade vunnit en serietecknartävling i DN:s ungdomsklass och priset var en resa till Paris.
Denna Patrick, som inte var mer än en flirt då, har hon aldrig kunnat glömma. Och därför letar hon upp ett mail hon skickade honom för några år sedan, när hon fann honom på facebook, och gör en låtsad felskickning till honom och efter ett tag nappar han. Och han kommer ihåg henne. De börjar träffas, får smyga åt sig korta stunder ibland. Han bor på Högbergsgatan på söder, nära Emma. Han har ett par svåra separationer bakom sig, med barn, så det tar ett tag innan de når varandra men sedan säger det klick!
Fast det är ingalunda problemfritt med en kärlek i medelåldern av detta slag. Vittnar det skrivna om. Detta är den röda tråden i handlingen. Allt övrigt känns allt för ofta som utfyllnad, tycker jag.
Inte för att det är dåligt skrivet, tvärtom är det ofta roligt och kreativt formulerat. Men jag får känslan av att det nånstans gränsar till vad integriteten tål, att det blir Bridget Jones dagbok av det hela – en humoristisk dagboksroman.
Dessa mängder av sidor med återgivna sms-dialoger blir för mycket. Och alla Emmas vänner och deras kärleksbekymmer, som hennes närmaste kompis Anette och Per och allt vad de nu heter. Ja, de ska ju ha godkänt att sms:en publiceras, men jag tycker nog att det är för nära att gå in på andras privatliv.
Att det är privilegierad medelklass i den hippaste stadsdelen av Stockholm det handlar om, går inte att ta miste på. Det partajas, hemma och hos varann, umgås ute på barer och restauranger, dricks åtskilliga mängder vin. Reses till Mallorca.
Emma håller på att färdigställa en roman emellan allt annat – men i grund och botten är hennes längtan efter Patrick det som får henne att orka leva som ensamstående morsa till tre döttrar. Allvar finns med, då hon drabbas av en blödning och måste opereras. Emma och Patrick kommer ifrån varann men hittar tillbaka genom att börja jogga tillsammans.
Mer än så finns inte att kommentera, tycker jag. Allt det vardagliga, som att stå i hissen med säckar fulla av ren tvätt eller att trängas med ungarna vid köksbordet och att höra ena tvillingdottern älska med sin kille inne på rummet, lämnar jag därhän.
Heder dock åt en sak: Emma lämnar inte en enda ögonblicksglimt ut av sitt intima liv med Patrick.
Kanske just för att han finns på riktigt.
