Med en tro på klimatet som kan förflytta (Thun)berg

Vinjettbild: Greta.

[201114] I början av Greta säger den unga aktivisten att hennes liv känns som en film, men att om någon hade gjort en film av det hon varit med om skulle den förmodligen inte bli så bra, för det finns ingen struktur. Hon har inte helt fel.

Ingen kan ha undgått att höra talas om den lilla tjejen som en dag bestämde sig för att strejka för klimatets skull, och ingen hade nog heller kunnat ana vilka proportioner aktivismen skulle ta. Frågan som inställer sig då är om hennes resa från okänd till världskänd räcker till en hel film, och svaret är: delvis. Filmen börjar in medias res, med bilder på Greta som sitter på båten som ska ta henne över Atlanten, för att sedan gå tillbaka till hennes tidiga protester utanför riksdagen. Därefter går det ganska fort över till resor mellan olika länder där ett tal avlöser ett annat, och där budskap om klimatkrisen och behovet av att agera nu snabbt börjar kännas som upprepningar. Samtidigt är det kanske just det som är meningen. ”Är mikrofonen på? Förstår ni min engelska?” frågar Greta frustrerat när hon, trots att hon repeterat sitt budskap på flertalet viktiga möten, inte upplever att politiker och andra ansvariga tar till sig det hon säger. Hon bjuds in av folk som vill ge sken av att bry sig, men det blir mycket snack och lite verkstad.

Dessvärre känns dessa scener ganska passé vid det här laget, då media redan har visat hennes tal till leda. Det som räddar Greta från att gå på tomgång alltför mycket är att man fångar scener ”bakom kulisserna”: vi får se hur hon och hennes pappa packar inför resor, stannar till för att tanka, åker tåg, finslipar tal m.m. Filmskaparna väljer lyckligtvis att låta delar av filmen bli mer av ett personporträtt, en möjlighet att se vem Greta är innan hon kliver upp till talarstolen och efter att hon klivit ner: Gretas pappa skäller på henne när hon inte vill äta, och hon gråter när saknaden efter hennes hundar blir för stor, för att bara nämna några scener som kompletterar den annars så ensidiga bilden av Greta som fanatisk klimatkämpe. Ibland visas bilder från Gretas barndom, som när hon i mycket ung ålder rabblar upp grundämnen ur det periodiska systemet. Några av de mest minnesvärda scenerna blir därför inte hennes känslosamma tal inför FN, EU eller dylikt, utan ett par scener från hotellrum och tåg där Greta spontant börjar dansa, och påminner publiken om att denna världskända miljökämpe trots allt fortfarande bara är ett barn.

▪ Martin Ricksand

Greta

Premiär: 20 november 2020

Längd: 1 h 37 min

Regissör: Nathan Grossman

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: