Skönt vibrerande ord

författarporträtt Martina Moliis-Mellberg

[210407] En stad sjunker och ”ur kollapsen stiger/förlorade kustlinjer”. Ett jag ser sig själv uppsköljd på stranden ”otyglat vatten i lungorna/skrapmärken på halsen där gälarna satt”. Är det en individs upplevelse, eller handlar det om en urscen; när det som var fisk steg upp ur vattnet och blev människa? Och allting under en falks blick. Kikar denna falk ner på oss, eller blickar vi upp mot den? Jo, så är det nog.

falk (med litet f) är också en ny diktsamling av finlandssvenska Martina Moliis-Mellberg som utkommit på Schildts & Söderströms. En liten vacker och tunn volym, cirka sextio glesa sidor med tre rader på var och en. Utom på en sida, den sextioandra, som har följande rad ”hjärtat fortsätter vara en muskel”. Moliis-Mellberg är född 1984 i det lilla samhället Ekenäs (där bland andra även Monika Fagerholm och Helene Schjerfbeck kommer ifrån), numera bosatt i Malmö. Hon debuterade 2015 med den hyllade A, två år senare kom 7, båda kallade prosalyriska verk. Även falk ses som ett sådant, men helt utan den för prosalyriken typiska rektangulära formen. Tre rader ser mer ut som en lätt stympad haiku.

I Aase Bergs nya roman, En uppblåst liten fittas memoarer, är det en kungsörn som står för huvuddelen av berättandet. Vad står en örn respektive en falk för, vad finns symboliserat i dem? Falken är mindre maktanstruken, men med en högst kvalificerad flygförmåga. Örnkoll, falkblick, det är något med seendet, att ha kontroll och överblick

”blinkhinnan rör sig horisontellt
fuktar ögat
stryker sorgen medhårs”

Där finns smärta, sorg och vatten, ett diktjags och/eller ett samhälles sönderfall. Viket det handlar om låter jag vara osagt, det finns detaljer som talar för båda perspektiven. Och det behöver väl inte vara någon motsättning?

”att lyfta blicken är en önskan
att blotta strupen är en vädjan
att bli tämjd av en falk”

Eller vill man snarare tämja falken själv, få någon form av kontroll? Falken en trygg följeslagare, eller symbol för samhällets övervakning?

”i spegeln undrar ögat
om det fanns en annan väg
mindre falkartad och tvär”

Något har hänt, är det en svaghet eller en nackdel att inte veta vad? Att jag ens kan tolka det som att samhället håller på att rasa samman, om det egentligen berör en enskild människas erfarenheter.
Det är mycket med blicken, med ögat

”hägringen i ögats iris
fragment av det som varit och som blir
en punkt utanför det som kändes möjligt”

och jaget

”samlar alla minnen
knyter varsamt runt en sten
sänker ner i ögat”

I min läsning känns det alltså inte glasklart vad det ”handlar om”, men orden vibrerar skönt i kroppen. Skaver och smeker, roar och oroar, irriterar och skapar glimtvis eufori.

▪ Stefan Hagberg

Bilden: författarfoto, fotograf: Helen Korpak

bokomslag

Martina Moliis-Mellberg

falk

Schildts & Söderströms 2021

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: