Något fullbordat
i två föreställningar av Operan i Göteborg

göteborgsoperan

[230404] Göteborgsoperan ger två dansföreställnngar, båda präglade av stark tidsnärvaro, båda i skildringar där dansare framstår som oskiljaktliga i sitt täta samspel, båda genomsyrade av ett utifrån kommande hot, som man apostroferar och ger scenisk gestaltning, något som berört och strävar efter ytterligare beröring.

Det blir tydligast i To Kingdom Come, där scenbilden domineras av en ellips som skiftar i såväl färg som ljus, som ’hänger i luften’ som ett påtagligt hot, som kunde den brista och avge ett livsfarligt regn eller släppa ifrån sig tunga stenar, det görs ingen hemlighet av att föreställningen inspirerats av ett vulkanutbrott.

I båda föreställningarna slås man av öppenheten i dansen och i det inbördes samspelet, en lätthet i presentationen som gör den begriplig och nära, nästan ord-likt talande.

Från Göteborgs domkyrkaDärefter är det att notera, hur den ovala formen avsiktslöst ’återuppstår’ i Domkyrkans egen altarform, liksom i de hängande ljuskronorna i lokalen, visserligen cirkelrunda, men ’överhängande’ även de. Det är påsktider, vi är på väg in i Stilla Veckan, konserten heter Messa di Gloria och altarbilden samlar en sådan medvetenhet i sin gyllene tilltro. Krucifixet i koret är litet, men det svepta korset som fyller altarbilden desto vidlyftigare.

Även i Domkyrkan är presentationen mäktig och tät, intensiv i sitt utspel. Sångare och instrumentalister tar form tillsammans i en gemensam kropp, som en jättelik men ovanligt känslig val som rör sig i åskådarhavet, som är vi. Bättre kan jag inte fånga den enhet som uppstår – blott en sak beklagar jag: att man inte markerar att det inte är sed att applådera efter varje avsnitt, set eller vad man väljer att kalla det. Om det inte längre är en vana publiken omfattar, att avstå från det brutala stämningsbrott som en applåd i otid kan vara: då borde programmet ge en upplysning om när det publika bifallet är på sin plats, vilket i det här fallet lämpligen kunde vara mellan de klart avgränsade avsnitt de olika kompositionerna utgör.

I alla andra avseenden känns det man erfarit som något fullbordat, om man kan tillåta sig något så profant som en associativ anspelning på påskens allra heligaste utsaga.

▪ Kjerstin Norén

Foton: Överst ur To Kingdom Come, fotograf Lennart Sjöberg. Från Domkyrkan, foto Helene Bergman

Touched

Dust and Disquiet
koreografi: Johan Inger och Yvan Dubreuil (ass)
scenografi: Estudeos (aapee) Curt Allen Wilmer, Leticia Gañan Calvo
kostym: Bregje van Balen
ljus: David Stokholm
orginalmusik och ljuddesign: Amos Ben-Tal
inspelad musik av Arvo Pärt och Pete Harden

och

To Kingdom Come
koreografi: Imre och Marne van Opstal samt Xanthe van Opstal (äv dramaturgi)
scenografi och ljus: Tom Visser
originalmusik: Amos Ben-Tal samt Ry X

Göteborgsoperan 1/4 2023

Messa di Gloria
med verk av Eriks Esenvalds, James Macmillan och Giacomo Puccini
Göteborgsoperans kör och orkester
dirigenter: Jonathan Brandani (Göteborg) och Aivis Greters (Skara)
solister: Tomas Lind, Mats Persson, Jelena Dajic och Ellen Larsson

Göteborgs Domkyrka 2/4

Skara Domkyrka 15/4

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: