[240126] Tonsättaren sitter själv bakom synthesizern i den instrumentaltrio som på scenen framför Pamela af Malmborg Wards nyskrivna modernistiska kammaropera Systemet med en trio sångare i roller som på olika sätt representerar socialt utanförskap.
Naima Chahboun är poeten och statsvetaren som skrivit ett libretto som leker med ordens valörer och rollernas kamp för sin värdighet, där den manliga karaktären fått namnet Sokrates! Allvar och humor turas om på ett underfundigt sätt och Jäderlunds saxofoner blir stundom som en extra röst, omväxlande med spännande möten och dialoger med My Helgrens cello och af Malmborgs synt.
Det är operakompaniet Man Must Sings femte uppsättning med olika tonsättare, librettister och musiker men med samma trio sångare och regissör. Scenen är denna gång gästspelsscenen Atalante på Övre Husargatan i Göteborg.
Från att i tidigare produktioners originalberättelser ha avhandlat teman som klimatångest, papperslöshet, normtryck och identitetssökande handlar det nu om tre personer som råkar stråla samman kring en parkbänk utanför systemet i bemärkelsen Systembolaget. Utanförskap i dubbel bemärkelse alltså. Öppningsscenen beskriver dock hur tre svartklädda personer bekvämt passerar dörren med var sitt passerkort. De visar sig utgöra trion som tar plats bakom var sitt instrument och som alltså ska representera, kanske inte precis det penningstarka, men väl ett privilegierat samhällsskikt.
Intresset för uppsättningen är stort. Kan förstås inte motsvara tillströmningen i höstas inför urpremiären på det verk, Mytomania, som samma tonsättare skrivit för Göteborgsoperans stora scen på det verkligt heta och verklighetsbaserade temat bedrägeri inom sjukvården. Den lilla entréhallen på Atalante är dock till brädden fylld av både besökare och förväntningar inför urpremiären på denna lilla tänkvärda kammaropera.
De tre sångarna representerar olika levnadsöden. Amanda Flodin i rollen som uteliggare Maggan, inbäddad i största tänkbara rosafärgade plastbag, blir bryskt väckt av en ung flicka, Isobel (Nina Ewald), som vill veta vad klockan är. Hon ska söka extrajobb på Systemet för att kunna fortsätta sina studier medan Maggan hamnat snett och har ett barn som är omhändertaget.
Dispyt uppstår med förklaringar om de två personernas belägenhet. In kommer snart, rullandes en varuvagn, trions baryton, Sokrates (Karl Peter Eriksson). Vagnen tycks fylld av hittegods, framför allt böcker, som folk lämnat efter sig eller kastat och som denne Sokrates tagit hand om. Klockor, mobiltelefoner och diverse annat visar sig också höra till det omhändertagna. Namnet förpliktigar förstås. Det visar sig bekräfta uppfattningen att bildning inte precis avspeglas på utsidan. Det finns dock en del att åtgärda för att de olika sjungna livsödena bättre ska nå fram till lyssnarna. Snart kommer samtalet mer och mer att spåra in på ämnen som bildning, alkohol, pengar och placeringar, vare sig det handlar om att platsa på arbetsmarknaden eller placera pengar på bank eller barn i familjehem. Det vrids och vänds på begreppen och musikerna illustrerar på sitt sätt. Det är välgjort, tankeväckande och nyskapande.
Systemet ges fyra kvällar i rad till och med den 28 januari. Bäst att passa på. Nyskrivna operaverk är inte vardagsmat. Ändå är ett nytt verk med ännu en ny produktionsduo redan i vardande hos operakompaniet Man Must Sing.
