Besök i en situation, ett Requiem i förorten

Niklas Rydén – Requiem av
te och baklava

Niklas Rydéns Requiem har redan recenserats i alba av Britt Nordberg, så denna text skall koncentreras omkring upplevelsen av att erfara detta sökande, känsliga verk i Biskopsgårdens kyrka, i en av de orter där våldet med jämna mellanrum exploderar, där en polis för inte så länge sedan sköts till döds under sin tjänsteutövning. Även hans minne äras av framförandet. Läs mer

Kvinnliga öden och utvägar

Om fyra olika skildringar av kvinnodilemman
ur Kärlekens Labyrinter

I Claire Denis’ senaste film Kärlekens labyrinter spelar Juliette Binoche en kvinna fångad mellan två män där historien, ovant Denis, aldrig på allvar försöker förklara karaktären av hennes dilemma, orsakerna till att hon slits mellan de två, vilket försvagar filmen och gör att den tappar en precision man annars vant sig vid vara Claire Denis’ adelsmärke (High life, White material). Läs mer

I dans omkring Dag Hammarskjöld – i form av en omöjlig möjlighet

PAx Performing arts Multiplied – Dag (Atalante Göteborg)
PAx Performing arts Multiplied

Det torde vara en skillnad som mellan natt och dag på hur olika generationers uppfattning om Dag Hammarskjöld ser ut. För mig har hans död 1961 etsat sig fast som ett evighetsminne, då min äldste kusin lockats till FN-tjänst i Kongo p g a skolsvårigheter till följd av en tidig polioskada, varför flygolyckan som tog Hammarskjölds liv försatte hela familjen i skräck för vad som måtte hända vår älskade släkting. Han överlevde med fruktansvärda erfarenheter i behåll och åkte därefter aldrig utomlands igen. Läs mer

Tiny, tiny – En liten festival på Atalante

Atalante – Tiny festival

Inte så liten ändå, en föreställning med vassa inslagsskärvor från klockan sex till elva på kvällen, längre, följaktligen, än de flesta föreställningar brukar vara. Och med den variation som utbudet hade känns den i efterhand som ännu längre, nästan som ett liv. Läs mer

Jubilarer i coronans spår

Dubbelrecension: Atalante – Skuggbild och RilkeEnsemblen dirigerad av Gunnar Eriksson – I varandets händer
Kyrie Oda i Skuggspel på Atalante. Foto: Beata Rydén

Ett dansverk, Skuggbild, har återuppstått efter 30 år och en 40-årsfirande exklusiv vokalensemble med namn efter poeten Rilke har jubilerat med att samla 55 tidigare utgivna sånger på en ny dubbel-CD, I varandets händer, med musik av 30-talet både klassiska och samtida tonsättare med nyskapandet som något av gemensam nämnare. Läs mer

Att kunna lyssna efter känsla och ljud

Anna Takanen

Man skulle kunna kalla de arbeten som presenterades tre kvällar i rad på scenen Atalante i slutet av oktober för en grundforskning i ljud, ljudets upphov och karaktär, även en grundforskning i lyssnandet efter ljud, deras utspel och de tolkningsmöjligheter de uppfordrar till. Läs mer

Festival med fysisk dominans

Göteborgs internationella Dans- och Teaterfestival
Compagnie Diptyk

Kalas och festival är ord med förväntningar, särskilt i en stad som samtidigt firar sina 400 år. Sjukdom och inreseförbud har urholkat redan pandemianpassade program. I Bältesspännarparken lyckades ändå sex drivna hip hop-dansare skapa spänning och dynamik och Göteborgsoperans Hurricane får scengolvet att snurra ännu några föreställningar. Läs mer

Från diskbänksrealism till uttryckliga experiment i plast och gest

Scenkonst: Göteborgs dramatiska, Skogen och Atalante
Vinjettbild: Barn.

Utan att man vet ordet av känns allting precis som vanligt. Stolarna lite glesare uppställda, men publiken är där, det spelas teater och skapas scenkonst på scen efter scen och på Göteborgs Dramatiska får man till att börja med följa ett triangeldrama i miljöteknologins tidevarv, vi befinner oss i det man kallar en ’situation’, ett kärnkraftverk har havererat, ett samhälle har översvämmats och tre människor bär konsekvenserna av eländet. Läs mer

Enastående: Requiem för vår tid och Atalante i bokform

Atalante – Requiem för vår tid

Närmare en mässa för vår tid är svårt att komma. En enastående musikalisk och visuell lisa för själen. Alla som inte ingick i den lilla skara som upplevde någon av de tre föreställningarna av Niklas Rydéns och New Operas senaste konstverk, Requiem, på Atalante kan jag bara trösta med att verket lär pånyttfödas – nästa år. Läs mer

En ruskigt vackert berättad historia

Man must sing, på Atalante – Kom inte hit!
Man must sing

Det är den alltid lika ruskiga historien om hur fällan slog igen bakom sovjetromantiker som av olika skäl sökte sig till landet, den här gången för att finna arbete och försörjning. Mannen lämnar hustru och dotter bakom sig och hamnar i fångläger och yttersta armod, anklagad för olovligt gränsöverskridande. Den kvarlämnade familjen ställs förlamad av hjälplös oro. Läs mer