[260216] Ette bor med mamma och pappa och lillasyster, det blir ganska snart tydligt att det är pappan som bestämmer det mesta i familjen, det är hans regler som gäller. Men också mamman och farmodern har sina regler, även om de står under faderns. Farmodern är lite småsadistisk gentemot Ette, så man kan ana varifrån pappan fått sitt beteende.
En del av Reglerna
”Mamman måste ha långt hår.”
”Barn avbryter inte vuxna.”
”Kött är den viktigaste maten.”
”Det är förbjudet att gå upp på natten.” (vilket leder till att han kissar i blomkrukorna)
”Reglerna hålls inom familjen.”
”Hans straff lämnar inga märken. De känns. Bestraffningarna lagras i benens muskler och i det frätande i magen.”
I början av romanen arbetar fadern borta och är bara hemma på helgerna. Jag får inte riktigt kläm på med vad han arbetar, men gissningsvis asfalt eller kanske kör han oljebil. Han luktar iallafall olja ibland. Mamman är hemmafru men arbetar senare, ibland extra kvällar eller nätter, och Ette tar ansvar och ser till att systern kommer iväg till sitt dagis när föräldrarna på morgonen redan lämnat hemmet eller måste sova.
De flyttar från huset med trädgård till ett radhus, där ett par träd får stor betydelse. Flytten togs in med sorg av Ette
”Han ritade av allt som fanns där för att kunna ta det med sig. Bröt loss små bitar från huset och tejpade in i anteckningsboken som var röd med linjerade sidor. Han tog den uppslagna boken och gned den mot plankorna i fasaden.”
Han heter egentligen Ester, men lillasystern kan inte säga det, så det blir Ette. Både pappa och farmor kallar Ette vanligen för Gumman, fast hon är en han. Ja, ni fattar? Men så mycket mer fokus på transtemat uppfattar jag inte i Silas Alikis debutroman Reglerna. Men det är klart att det blir en kamp om att få vara den man känner sig som, som många säkert kan identifiera sig med. I skolan förekommer mobbning, för att ”Ester tror att hon är en kille.” Det är annars ett område Aliki troligtvis dagligen kommer i kontakt med som advokat i Folkets Advokatbyrå som hen grundat. Folkets Advokatbyrå är inriktad på HBTQ-personers perspektiv och rättigheter. Aliki är även politisk redaktör på Kontext och frilansskribent. Född 1987 i Gävle. Reglerna är den skönlitterära debuten, och en fin sådan.
Det handlar om barnets upplevelser av en outgrundlig vuxenvärld och dess makt. I korta konstaterande meningar, med mjuk ton. Ibland nästan som i en barnbok, kanske av Barbro Lindgren. Men jag tänker också på Agota Kristofs raka konkreta språk, utan antydan till sentimentalitet. Det är inte skrivet som en löpande berättelse, mer som scener eller tablåer. Alla korta kapitel har rubriker som visar om vad det kommer handla.
På baksidestexten står det att ömheten är frånvarande och våldet närvarande, men jag tycker nog att där finns en del ömhet och värme mellan familjemedlemmarna. Modern har definitivt sina mjuka och kärleksfulla sidor, även om hon inte orkar stå emot sin man när han bestämmer och illabehandlar Ette. Och mellan syskonen är det absolut så varmt och tillitsfullt det nog kan bli. Det kan ju annars lätt bli att ”hackkycklingsprincipen” tar över, när någon behandlas nedlåtande eller med våld är det inte helt ovanligt att man avreagerar sig nedåt i hierarkin. Tycker även att ”farmorsmannen” enbart är en positiv person för barnen. Och det är välgörande att pappan får ha vissa mjukare sidor, inte enbart blir till ett monster. I en fin scen leker Ette med hans ena hand, han vänder och vrider på den, fantiserar att den är en krabba som är på väg att fly mot havet.
Samtidigt ligger det mest hela tiden ett dovt hot genom berättelsen, man vet aldrig riktigt när fadern kommer reagera och bestraffa när Ette gått utanför Reglernas gränser. Lillasystern drabbas däremot inte, förrän mot slutet, men utan att jag får någon direkt hint om varför det plötsligt sker.
Pappan har skrivit ett brev till någon myndighet, Ette har (som åttaåring) på eget bevåg rättat två stavfel och visar i all välvilja honom. Och på det följer ett krypande obehagligt kapitel.
Ette är ett fantasirikt barn. En fin scen när han hittar en cykelkedja på vägen, eller när en snöklump blir till ett vinterdjur. Djuret läggs in i frysen för att kunna tas ut till nästa vinter. Och han skapar ett fantasirum, ”krukväxtskogen”, där han smyger undan när allt blir för jobbigt
”Det är lugnt i kroppen när han är där. Ljuden han hör skapar ingen oro. Han vill stanna längre än en natt men han måste tillbaka när morgonen kommer.”
Sedan ett tag planerar han för att fly hemmet och börjar samla på sig sådant han och systern behöver för att klara sig i skogen; tändstickor, knäckebröd, vatten, med mera.
Eftersom han trivs bäst i denna fantasiskog vill han stanna där längre stunder. Han testar mammans sömn/insomningspiller, lägger sig i skogen och somnar direkt.
Så om han tar fler piller …
”De är på väg härifrån. Lillasystern ser ut som hon sover. Hennes arm har fallit ner. Han lyfter den och lägger tillbaka den över hennes mage. Inuti honom finns ett lugn.
Nu flyttar vi, viskar han till lillasystern och vänder sig så han kan lägga armen om henne och allt hon har i famnen.
Han blundar och tar dem in i krukväxtskogen.”
