Det här är en bok om filmen Gökboet på svenska, om man så vill. Nåja, riktigt så hemsk är den inte. Men Robert Myhreld skriver om de sex veckor han tillbringade på en psykiatrisk avdelning för sin bipolaritet. Läs mer
Bo är åttinio. Han bor ensam med sin hund Sixten, frun har sedan tre år varit på ett demensboende och relationen med sonen Hans knorrar en del som den egentligen alltid gjort. Men mot slutet av sitt liv börjar han känna att han vill reda ut den relationen, få till någon form av försoning. Läs mer
Azads mamma var gravid i nionde månaden när Saddam Hussein spred giftiga gaser över folket i Halabja i mars 1988. Över femtusen mördades och mångdubbelt fler skadades. Hon flydde till Bnko där sonen föddes in i mor Shamsas märkliga familj och kvinnokollektiv. Men redan ett par år senare kom de till Sverige och Vårgårda av alla ställen, och där växte Azad upp. Läs mer
Chile på sjuttiotalet, militärerna avrättar den demokratiskt valde president Salvador Allende, krossar händerna på och skjuter även den kände trubaduren och aktivisten Victor Jara och inför en blodig militärdiktatur 1973. Med general Pinochet i spetsen lever diktaturen fram till 1990, med massor av döda, torterade och ”försvunna” som följd. Plus en stor flyktningvåg därifrån, se Läs mer
En så otidsenlig sak som att behöva sprätta upp en ny bok. Så jag sprättar, men inser tämligen omgående att jag använder en för vass kniv, det blir alldeles för fina snitt. Borde man inte sprätta så man ser såren och ärren? För här finns både sår och ärr ”alla som någonsin varit inne i mig har lämnat sårskorpor och ärr efter sig”. Det är en obehaglig bok som Arazo Arif skrivit, mörkret inuti och fukten. Dikter som stundvis balanserar på gränserna, men som ofta trillar över dessa gränser. Ner i obehaget. Läs mer
”ett fält av kroppar lämnar sina hem” I ett par olika flyktingläger i Grekland och Turkiet möter vi människor som lämnat sina hem med allt vad det innebär av förluster och ovetskaper inför framtiden. Läs mer
En älskad mormor är död. En mormor som tog sonsonen med på turer i skog och mark, och som hade koll på flora och fauna. Vi är med den som sörjer mot slutet av den gamlas liv, när affärerna verkar ha bytt plats eller rent av flyttats undan, när räkningarna och spisens plattor glöms av. Vi är med vid begravningen och den långa mellantiden, när allting var som det skulle. Läs mer
På bokens baksida står det att ”Hennes mörkt humoristiska noveller tecknar en nyanserad bild av relationer i samtiden.” Det är en ”programförklaring” jag har något svårt att köpa. Jag vet inte om jag faktiskt uppfattar så många nyanser i de relationer som texterna berör. Läs mer
Det är trehundrafemtio år sedan människorna på den avlägsna ön brände kvinnor som häxor. Nu har politiker beställt ett monument till minne av de som blev offer för häxjakt och de lysande bålen i mörkret. Läs mer
När går man? Frågan är när man går, när man lämnar. Kvinnojourer och annan expertis säger ”vid första slaget”. Men hur lätt är det; hur lätt är det om man älskar, om man behöver, eller om …? Läs mer