Ette bor med mamma och pappa och lillasyster, det blir ganska snart tydligt att det är pappan som bestämmer det mesta i familjen, det är hans regler som gäller. Men också mamman och farmodern har sina regler, även om de står under faderns. Farmodern är lite småsadistisk gentemot Ette, så man kan ana varifrån pappan fått sitt beteende. Läs mer
Huvudkaraktären Hanna Degermark är, titeln till trots, oerhört mänsklig. Hon närmar sig de fyrtio, är sensitiv och empatisk och skapligt paranoid över hur andra ser på och uppfattar henne. Hon hamnar allt som oftast i lite knöliga situationer. Dessutom är hon inte så lite gråtmild, det strömmar nedför kinderna för minsta lilla, kropps- och viktnojan är också framträdande. Självkänslan är det med andra ord inte så mycket med. Läs mer
Leila Inanna Sultan debuterar med sin diktsamling Straffkolonien.
Att av olika anledningar tvingas lämna sitt hemland, sin kultur och sitt språk, sina vänner och bekanta, arbete eller studier är rimligen inga lätta saker. Och att sedan försöka komma in i en annan kultur, lära nytt språk, landets seder och bruk är säkerligen minst lika svårt och komplicerat. Men innan man kommer så långt ska man dessutom klara av asylprocesserna, och överleva en kortare eller längre tid i ”förvaret”, Migrationsverkets lilla hotellverksamhet. Läs mer
Jag har på senare tid läst ett flertal böcker som tar upp frågan om vad ett hem är, och om var och hur vi kan hitta ett sådant. Nu senast debutanten Fatima Klanco Al Mulki och hennes Hem Mina hem. Nu har jag också läst en annan svensk debutroman, Din vilja sitter i skogen, av Mattias Timander, som tar upp liknande teman. Timander är född 1998 i Kiruna och arbetar i dag som kulturskribent. Läs mer
Kanske är grundfrågan; vad är ett hem? Svaret skiftar säkert beroende på vem man frågar, men jag gissar att det för de allra flesta är något av stor vikt. Att människor av olika anledningar flyttat från ett land och dess kultur till ett annat ofta känner ett ”mellanförskap” är känt; man är inte fullt ut hemma vare sig där man nu bor eller i sitt födelseland. Många flyttar tillbaka till hemlandet efter ett antal år, men mycket är sig olikt, man känner inte igen sig. Man riskerar även att tappa sitt modersmål utan vardaglig kontakt med det, och att lära ett nytt språk i vuxen ålder är inte helt lätt. Läs mer
Det här är en bok om filmen Gökboet på svenska, om man så vill. Nåja, riktigt så hemsk är den inte. Men Robert Myhreld skriver om de sex veckor han tillbringade på en psykiatrisk avdelning för sin bipolaritet. Läs mer
Bo är åttinio. Han bor ensam med sin hund Sixten, frun har sedan tre år varit på ett demensboende och relationen med sonen Hans knorrar en del som den egentligen alltid gjort. Men mot slutet av sitt liv börjar han känna att han vill reda ut den relationen, få till någon form av försoning. Läs mer
Azads mamma var gravid i nionde månaden när Saddam Hussein spred giftiga gaser över folket i Halabja i mars 1988. Över femtusen mördades och mångdubbelt fler skadades. Hon flydde till Bnko där sonen föddes in i mor Shamsas märkliga familj och kvinnokollektiv. Men redan ett par år senare kom de till Sverige och Vårgårda av alla ställen, och där växte Azad upp. Läs mer
Chile på sjuttiotalet, militärerna avrättar den demokratiskt valde president Salvador Allende, krossar händerna på och skjuter även den kände trubaduren och aktivisten Victor Jara och inför en blodig militärdiktatur 1973. Med general Pinochet i spetsen lever diktaturen fram till 1990, med massor av döda, torterade och ”försvunna” som följd. Plus en stor flyktningvåg därifrån, se Läs mer 
En så otidsenlig sak som att behöva sprätta upp en ny bok. Så jag sprättar, men inser tämligen omgående att jag använder en för vass kniv, det blir alldeles för fina snitt. Borde man inte sprätta så man ser såren och ärren? För här finns både sår och ärr ”alla som någonsin varit inne i mig har lämnat sårskorpor och ärr efter sig”. Det är en obehaglig bok som Arazo Arif skrivit, mörkret inuti och fukten. Dikter som stundvis balanserar på gränserna, men som ofta trillar över dessa gränser. Ner i obehaget. Läs mer