[260607] Olov och Kristina firar 50 år som gifta. Kvällen är sen. De firar picknick i sängen när en kraftig brand utbryter i sommarstugan. Innan eldhavet slukar dem kastar de sig ut genom sovrumsfönstret. Det sista Olov ser är en person som skyndar iväg.
Kriminalinspektör Maria Wern utreder mordbranden ihop med kollegerna på Visbypolisen. Det äldre paret drev en sömnklinik där patienter med plågsamma mardrömmar behandlades med hypnos och filmades under terapi. Deras svärdotter Cornelia står nu ensam kvar med patienterna.
Detta är en mycket välskriven bok som är lättläst just därför. Ett rikt persongalleri befolkar berättelsen och tänkbara mördare finns flera. Men den som slutligen erkänner hade jag nog inte trott var skyldig.
”När vi drömmer mardrömmar aktiveras ett område i hjärnan som kallas amygdala och som signalerar fara. I drömmen handlar det förstås inte om en verklig fara, utan om något som vår egen hjärna har fabricerat. Men amygdala kan inte skilja på fantasi och verklighet.”
Kanske är det för att handlingen begränsas till en relativt liten ö som Gotland som en spänningsroman av detta slag fungerar så bra. Men den välskrivna prosan bidrar också liksom intrigen som spänner över flera fält.
