Den som förväntar sig Strindbergs Fadren linjärt berättad må bli överraskad – positivt eller ej. För här ställs publiken inför ett, åtminstone för Göteborgs stadsteater, rätt nytt koncept, som i vissa delar mer liknar föreläsningsteater eller workshop, där originalet dekonstrueras och dissikeras i sina beståndsdelar, enligt postdramatisk metodik. Läs mer
En man sitter i sin lägenhet, han skriver, tittar ut genom fönstret. Då och då går han till kaféet för att dricka en kopp och samtala med vänner. Och han tänker och känner och våndas över det katastrofala kaoset utanför sitt fönster. Hur samhället krigats sönder och samman, där vägspärrar dominerar gatubilden, liksom de tomma lekparkerna. Läs mer
Tana French har sin styrka i skildringarna av spelet mellan människor. Hennes böcker om Dublinpolisen har alla det temat, men de utspelar sig i olika miljöer och har inte heller samma poliser som huvudkaraktärer. Den här gången är det internatskolemiljön som är spelplatsen och unga tonårsflickor som står för de dödsbringande relationerna. Läs mer
Två för Regionteater Väst nya skådespelarfynd, Andrea Björkholm och Elin Söderquist, gestaltar med expressiv energi och absurd humor en rad situationer ur livet och ställer frågor om makt. Om makt är något allom givet och hur man i så fall använder den. Eller är det en dröm att vem som helst kan utöva makt? Läs mer
Berättelsen om geishan Cio-Cio San och den amerikanske marinofficeren Pinkerton har vissa likheter med Giacomo Puccinis eget liv. Men i operan Madame Butterfly skär tragiken genom två väsensskilda kulturer, vilket gör dess andra akt till en av operavärldens mest smärtsamt känsloladdade skönheter. Så ock i denna stringenta version. Läs mer
Slutet av januari innebär som vanligt filmfestival i Göteborg, på gott och ont, och efter elva dagar av sena nätter och tidiga mornar kan man, smått desillusionerad av sömnbrist, börja sammanfatta festivalen som gått.