[230204] Äntligen! Kunde man utbrista, när New Opera Co:s tionde produktion Kafé nu blivit förlöst som färdig kammaropera. Den tar oss med på en musikalisk resa via jazz, bossa nova, lite klassisk kammarmusik och elektronik med en trio sångröster med talnära sångstil i en inbjudande kaféscenografi, allt medan en hotbild tätnar i staden utanför och tar sig till slut in i kafét i form av en rebellisk tjej, Agnes Thörn, som med sin operaskolade sopranstämma ytterligare höjer den musikaliska nivån.
Utropet ”äntligen” kommer sig av att det är mer än två år sedan som en konsertant version av Kafé förhandsvisades för publik och var tänkt att återuppstå som färdig iscensättning våren 2022. Nu är det 2023. En pandemi har satt käppar i hjulen. Men den som väntar på något gott …
För det är ett sant äventyr att ge sig in i Niclas Rydéns musikdramatiska värld. Och den här gången ger han sig på att spegla en vardag, som plötsligt krackelerar av yttre våld. Ett hotläge uppstår, betydligt värre än man för två år sedan skildrade, vilket också librettot uppdaterats till. Det är, som vanligt, med ett handplockat professionellt gäng artister han företagit resan med den här produktionen.
Två kvinnor, benämnda A och B, Saga Björklund Jönsson och Karin Wiberg, sitter inledningsvis vid var sitt kafébord, arbetar och studerar med mobilen som förlängning av armen, smågnabbar med röster som skickligt anammat den talnära sångteknik som New Opera CO odlar. Kaféägaren C, Niclas Rydén, ömsom serverar och konverserar talsjungandes från den med konstgjorda läckra bakverk försedda disken, ömsom slår sig lite mer hemtamt ner vid flygeln, som en del av orkestern eller med något solo som endera illustrerar stämningen eller vill lägga sordin på den. Han gör också en poäng i sammanhanget av att ge C en bakgrund som invandare från en diktatur. Överlag är övriga instrumentalister känsligt lyhörda för situationen och serverar både gemensamt och stundom som mindre soloinslag ett skickligt och till situationen välavvägt musikaliskt landskap.
Kvinnornas skilda samhällspositioner ger sig snart tillkänna genom att de i ett stegrat röstläge avslöjar olika värdegrunder, ekonomi kontra ekologi. Företagaren A bevakar i datorn sitt livs största affär medan B studerar, har barn på dagis och ett risigt förhållande till exmannen, barnets far. Snart hamnar de dock i samma situation när ett oväntat orosmoln dyker upp i och med att utegångsförbud aviseras utan förklaring.
Rykten sprids. En panoramabild av en stadsmiljö som utgör skyltfönster mot yttervärlden illustrerar den uppkomna hotbilden med rökmoln, eld och efterhand som oron tätnar också glassplitter och smällar som från bomber, vilket musikerna gradvis och lyhört hjälper till att illustrera.
Karin Wiberg växlar smidigt mellan sin roll som kafébesökare och den som violinist. Det står nu klart att det vanliga livet utan förvarning satts ur spel, som för så många i dagens verklighet, när det oväntade händer och livet och relationerna får nya valörer.
Situationen låter sig snart förstoras upp att i tankarna kunna gälla en aktuell världssituation.
Ett surrealistiskt läge uppstår, när hotet på okänd väg smyger sig in i kafét i form av en ung kvinna med kniv i handen som visar sig vara den syster som A tidigare beklagat sig över.
Den frilansande sopranen Agnes Thörn, som bland annat gjort Nattens drottning som examensprov på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och senare på Berlin Opera Academy ger ny energi åt föreställningen både med sitt kraftfulla agerande och sin starka stämma i samverkan med den talnära sången.
Också Saga Björklund Jönsson med många strängar på sin lyra som frilansande musiker, kompositör och regissör är generös med sin komiska förmåga i såväl mimik som plastik. Tillsammans bjuder ensemblen på en dramatisk och tänkvärd scenisk och musikalisk upplevelse av det mer exklusiva slaget om människans förmåga att hantera det oväntade.
I den pågående debatten i olika forum om scenkonstens göranden och villkor, säkerligen ämne under det stundande årliga konventet Folk och Kultur, kan den här konstformen utgöra ett värdefullt inslag i referensramen.
