Det är ofrånkomligt att den här romanen blir jämförd med Donna Tartts debut, Den hemliga historien, som gavs ut 1992. Steglitsan är den tredje romanen i ordningen, men boken mellan de här två (Den lille vännen) rönte inte samma uppskattning som den första fick, och den här, med all säkerhet, kommer att få. Läs mer
Denise Mina har tagit som sin uppgift att skildra samhällets alla mörkaste vrår, högt och lågt; korruption och maktmissbruk bland samhällets toppar, samtidigt med de lägsta langarna och hororna. Så också i sin senaste roman Red Road. Åter följer vi Alex Morrow, den trötta tvillingmamman, kriminalinspektör i det Glasgow hon själv vuxit upp i. en sliten stad med stora klassklyftor och mycket kriminalitet. Läs mer
Det idealiska vore kanske att kunna läsa utan fördomar, utan att jämföra, läsa med jungfrulig blick. Dessvärre misstänker jag att det är omöjligt, eller åtminstone näst intill.
Så jag läser Kim Thúys nya roman Mãn genom minnet av hennes förra på svenska, Rú, som kom 2011, på [sekwa] förlag. Båda i lyriskt sjungande översättning av Marianne Tufvesson. Och det är så snyggt, så vackert och så smärtsamt. Läs mer
