I polisbilar, i häkten och fängelseceller, bland plitar och medintagna. Man förhörs och döms och frias, flyttas runt och visiteras och väntar. Man sitter i sin cell, läser orden på väggarna tidigare interner klottrat dit. Plötsligt är man ute igen, ute i den farliga friheten, den man ständigt trängtar efter. Eller kanske inte alls. Läs mer
Orissa ligger i Indien, Brasilien ligger inte i Afrika. Eller gör det det?
Jag har läst den postumt utgivna (genom Nirstedt/litteraturs försorg) Afrikas verkliga historia av den närmast kultförklarade poeten Ola Julén. Julén föddes 1970, var filosofie magister i litteraturvetenskap på Stockholms Universitet och gick författarutbildningen på Biskops-Arnö. 1999 debuterade han med den gravt koncentrerade diktsamlingen Orissa (på Ink bokförlag), där han i en- eller tvåradiga dikter utgjuter sina känslor av ensamhet, förtvivlan och hopplöshet. Läs mer
Årstidernas ljus står i centrum för David Zimmermans nya diktsamling. Ljuset och dess yttersta kontrast – mörkret. Mörkret, förgängelsen och döden. Mitt i allt detta figurera en nära människas förestående död – en pappa. Just så benämns han – en pappa. Den egna pappan, eller en pappa som vi alla kan känna någonstans. Någon som är på väg att lämna oss. Läs mer
En älskad mormor är död. En mormor som tog sonsonen med på turer i skog och mark, och som hade koll på flora och fauna. Vi är med den som sörjer mot slutet av den gamlas liv, när affärerna verkar ha bytt plats eller rent av flyttats undan, när räkningarna och spisens plattor glöms av. Vi är med vid begravningen och den långa mellantiden, när allting var som det skulle. Läs mer
”De säger att min moraliska kompass är trasig
så jag ritar om kartan.”
Ja, det gäller att ha en karta som speglar verkligheten, den egna verkligheten. Annars blir man vilse ”Så mycket har gått vilse på min kropp.” Vi talar om dikter som utgår från en person som har mycket med, och mot, sig. Läs mer
På framsidans bild övergår någonslags växt till en kvinnlig underkropp, med rottrådar hängande utefter sidorna.
Människan som natur. Likheterna mellan ett frö och ett embryo fäst vid livmoderväggen är minimal (man talar till och med i människosammanhang om groddblad, om det som existerar innan det blir till ett embryo). Eller? Läs mer
Två poeter bestämmer sig för att skriva en gemensam diktbok. Förra året var det Svetlana Cârstean och Athena Farrokhzad som fick idén som resulterade i det grandiosa projektet Trado (Bonniers och Rámus). Nu kommer Lina Hagelbäck och Ulrika Nielsen med sin samling dikter, Ömhetsmarker, på Schildts & Söderströms. Läs mer
”hanja hon sa