En Shakespeare för alla tider?

Folkteatern – Romeo och Julia
Romeo och Julia Folkteatern

Kan inte sägas annat än att William Shakespeares pjäser är stryktåliga. Många frågor uppstår dock på den snabba vägen utmed Frida Röhls och Magnus Lindmans uppsättning av den odödliga tragedin Romeo och Julia. Det har inte oväntat strukits rejält i ursprungstexten, utan även lagts till text från andra diktare, därtill ytterligare två Julior i ett lite svårbegripligt syfte att göra henne mer begriplig. Att man bibehållit inslaget av goda sångare och musiker på scenen är välkommet. Det hela är en luftig, stundom lustig föreställning. Läs mer

Fullfjädrat teateräventyr samt fotbollsnostalgi

Backa Teater – Odysséen, Göteborgs stadsteater – Änglarna, finns dom?
Odysseen. Ellika Henrikson

För fotbollsnördar och fredsivrare torde Göteborgs stadsteaters Änglarna, finns dom? bli till en rejäl, om än lite rörig, nostalgitripp medan de mer filosofiskt lagda får slå knut på tänkandet inför Backa Teaters pjäs Odysséen, som blivit till ett enastående både roligt, vackert och tankeväckande sceniskt allkonstverk om äventyr, gudamakt, list och hemlängtan. Läs mer

Enastående drömspel

Folkteatern Göteborg – Ett drömspel
ur Ett drömspel

Enastående dansare får drömspelet att lätta och sorglustigt blottlägga sökandet efter svaret på livsgåtorna i all sin inkonsekvens. Örjan Anderssons och Magnus Lindmans version av Strindbergs älsklingsdrama blir till en inte endast vemodig och vacker utan också rolig blandform av dans och teater. Läs mer

Dans och tal i fräck förening

Hamlet – Folkteatern Göteborg
Hamlet

Nej, alla dör förvisso inte på slutet. Shakespeare låter ju Hamlets vän Horatio överleva och det sista Hamlet säger är att hans vän måste låta världen veta vad som hänt. En Horatio, budbäraren, är vad dagens maktfullkomliga ledare bekämpar som mest. Läs mer

Revisor som roar mer än svider

Folkteatern Göteborg – Revisorn?

Med en högt uppskruvad spelstil som får komedin att tippa över till ren fars tar Folkteaterns uppsättning Revisorn? till stor del udden av driften med korrupta myndigheter, så som till Gogols besvikelse också skedde på hans tid. Men så fick pjäsen, som den spelades även då, självaste tsaren, den ärkekonservative Nikolaus I, att ge den fri lejd förbi censuren. Läs mer