Evigheten/Oskuldens tid

Någonstans långt, långt borta finns ett högt, högt berg som når ända upp till stjärnorna.
En gång vart tusende år kommer en liten fågel till berget och slipar sin näbb mot det. Evigheten finns där hela berget slitits ner.
Detta var min fars förklaring till mig när jag var ett barn – han satte in en klocka i evigheten för att själv förstå den eftersom han glömt att barn fortfarande lever i evigheten (”så vitt jag vet har jag alltid funnits” säger Momo i Michael Endes bok Momo och kampen om tiden).
Och jag tror att det är viktigt att barn tillåts leva sin barndom i evigheten för att växa upp till hela vuxna människor utan oreparerbara skador.
Läs mer

Coca-Cola – kult, kultur eller bara en bluff?

Solen skiner. Jag sitter på en uteservering. På bordet bredvid sitter en familj med två barn, som väntar på sin mat. Barnen dricker Coca-Cola. De börjar springa runt borden. När maten serveras vill barnen inte äta. Pappan blir arg. Han försöker tvinga barnen att äta. ”Ni sa ju att ni var hungriga.” Men de är inte hungriga längre. De har druckit sig mätta och pigga på Coca-Cola. Det är som tio sockerbitar i en kopp kaffe före maten. Det du. Läs mer

Genom svårigheter till stjärnorna

” Du frågar vad som är meningen med den. Du skall få höra. För det första skall den samla och väcka, lysa och upplysa. Vara en ledstjärna för alla famlande, frågande, tvekande femininer. Öppna deras ögon för att de ha fädernesland och modersmål och medmänniskor och inte endast man och barn och tre rum och jungfru. Ty de som ha allt det där äro de värsta.”
Läs mer

Demokratisyn från utpost i Vittsjö

När Gustav Fridolin var nitton år gammal blev han ledamot av Sveriges riksdag i valet 2002. Inför årets val deklarerade han att han hade för avsikt att lämna riksdagen och alltså inte kandiderade för omval. I sin bok Från Vittsjö till världen skriver han en del om vilken fara som ryms i att människor i åratal, kanske decennier, tillhör samhällets politiska elit med alla de förmåner det innebär, och som mer och mer skiljer ut dem från de väljare de ska representera och företräda. Han skildrar på så sätt också en kris för demokratin, där partierna upphör att vara organisationer för likar och blir teknokratiska apparater som vid valtillfällena erbjuder medborgarna mer eller mindre tilltalande löftespaket men däremot i allt mindre utsträckning delaktighet, ansvar och medverkan. Läs mer

Fantasins och skrivarlustens debutantologi

”…att ingenting kan vara ”fel” när man skriver kreativt, att varje individ har rätten till sina egna alster och att ingen kan komma och säga att det man skapar inte duger…”
Läs mer

En mässa för de redan invigda

Vad säger bokmässan om kulturen, litteraturen och samhället i stort? Läs mer

Mångkultur – för vem? Och vad är en mappi?

På lördagseftermiddagen kunde man lyssna till Amelia Adamo, tidningen M, och Zanyar Adami, Gringo, som möttes på Bonnier Carlsens scen. I presentationen av framförandet ställs frågan ”har Mappis och Gringos smalgruppstänkande en positiv funktion?”. Adamo och Adami undvek dock i möjligaste mån att besvara den frågan. Läs mer

Ständigt denna Shakespeare

tänkte jag där jag trängdes med ryggsäckarna på Bokmässan i förra veckan. (Har inte svenska folket på mycket kort tid gått från att vara portföljbärare till puckelryggar?) Jag öppnade en bok om Goethe som jag fann i en monter och läste där på första sidan en rad ur ett tal som den sistnämnde höll 1771 för att fira den förstnämndes namnsdag: ”Detta liv, mina herrar, ” sa Goethe på Williamdagen, ”är alltför kort för vår själ. ”
Läs mer

Är du rädd för ditt eget barn?

Det går ett spöke genom Sverige. I Gatans parlament: Om politiska våldsverkare i Sverige heter detta spöke omväxlande ”anarkismen”, omväxlande ”vänsterextremismen”. Anna-Lena Lodenius, mest känd för sina böcker om högerextremism, vill i sin senaste bok ta ett samlat grepp på det politiska våldet i Sverige. Ett angeläget projekt, kan tyckas. Så mycket värre att resultatet är så bedrövligt. Redan i titeln antyds en särskild uppmärksamhet på vänstern. Lodenius menar att såväl den etablerade vänstern som medierna varit alltför snälla mot vänsteraktivister, tenderat att se mellan fingrarna eftersom dessa ändå ”ställt sig på den goda sidan”. Läs mer

Att vidga och undersöka fiktionen

Författaren förklarade sig i en tidningsartikel nyligen om varför han skrev en roman av detta slag.

Först fick han berömmande ord från Ingmar Bergman via ett telefonsamtal. Sedan sablade vår svenske demonregissör ned boken å det grövsta i kulturprogrammet Babel i TV. Läs mer