[191117] Kate Atkinsons nya roman, Kodnamn Flamingo är, som hennes böcker ofta, en berättelse som utspelar sig på, och vandrar fram och tillbaka mellan, flera olika tidsplan.
Det är en spionroman som tilldrar sig i England under och efter det andra världskriget och Atkinsons lekfullhet och förmåga att skriva berättelser i ”lager på lager” håller läsaren på tårna.
Historien börjar när huvudpersonen Julia Armstrong stiger ut på Wigmore Street i centrala London efter en Sjostakovitjkonsert och blir påkörd av en bil. Därefter rör historien sig på tre plan; 1940, 1950 och slutligen åter där den börjar, 1981.
Det är Julia, liggande på gatan efter olyckan, som tänker tillbaka på sitt liv. Vem hon var och vem hon blev.
Som ung mister hon sin mor och kallas in till krigstjänstgöring och hamnar på MI5, på en låg position. Hon skriver ut hemliga inspelningar av hur MI5 lurar till sig inhemska nazister och andra femtekolonnare. Efterhand blir hon mer aktiv och bidrar med mer ”vanligt” spionarbete; spionerar på människor och nästlar sig in i kretsar av femtekolonnare.
Efter kriget hamnar hon på en relativt låg position som producent på BBC:s skolradioavdelning, en inte särskilt glamourös arbetsplats.
Genom berättelsen möter vi hela tiden en massa människor; Julias vänner, arbetskamrater, chefer och en och annan spion.
Den som läst Kate Atkinson tidigare (det finns nio romaner översatta till svenska) vet att hon är en fena på personteckningar. Det är, i mina ögon, hennes mest framträdande drag som författare. Hennes karaktärsbeskrivningar är djupa och minsta bifigur blir levande i hennes händer. Personernas inre liv och drivkrafter är, som alltid i Kate Atkinsons böcker, väl utskrivna, komplexa och detaljerade.
Men i den här berättelsen tillkommer en sak som gör det extra intressant. Nästan ingen av personerna i boken är vad de ger sig ut för att vara. Alla rör sig i en skuggvärld där vi inte alltid ser vem som är vem och vem som spelar vilket spel.
Kanske är det något vi förväntar oss av en spionhistoria men här är det mer lekfullt hanterat än vad genren är van vid och det sätter läsaren på prov på ett sätt man sällan ser i genrelitteraturen. Det är lätt att bli överraskad när allt rullas upp i slutet.
När man säger att det här är en spionroman så måste man lägga till att eftersom det är Kate Atkinson vid pennan är det något mycket bredare och större. Här, om någonstans, kan man prata om en litterär spionroman, precis som hennes böcker om polisen och privatdeckaren Jackson Brodie är litterära deckare.
Berättelsen om Julia Armstrong är full av atmosfär, 40- och 50-talen tränger levande och gråa fram över sidorna och intrigerna är väl tecknade. Med sin förmåga att skapa illusioner tvingar författaren läsaren att efterhand stanna upp och fundera över vad hen egentligen har läst och förstått. Vem var vem och varför?
Kodnamn Flamingo är Kate Atkinsons senaste bok på svenska men på engelska har hon redan kommit ut med en ny Jackson Brodie-deckare, Big Sky. Och hon har ytterligare två böcker på gång, en ny Jackson Brodie och en roman, The Line of Sight, som också den kommer att utspela sig under andra världskriget.
För alla Kate Atkinson-fans är det mumma. För er som är nya inför Kate Atkinsons författarskap så är det bara att gratulera. Sällan finner ni en författare som så kan blanda genrelitteraturens olika uttryck och klichéer med en hög litterär förmåga parad med ett djup och en lekfullhet som utmanar fantasins gränser. Så som hon gör om och om igen i sina böcker.
Den som närläser boken kanske funderar över varför det sägs så lite om det som varit viktigast i Julias liv, henne son och hennes äktenskap. Vi får inte veta något om varken sonen heller maken. Och får vi egentligen veta vem Julia är?
Oavsett så är det, i en så skicklig författares händer som Kate Atkinsons, troligen ett helt medvetet grepp. Och nej, det är inget problem.
