Det går inte att förstärka detta, måste Gábor Zoltán ha tänkt när han som första person sammanställde dokumentationen i arkiven över Pilkorsarnas hämningslöst brutala terrorvälde i Budapest 1944-45. Ty gestaltningen av den – sakligt namngivna – orgie i sexualiserat sadistisk nationalistisk blodtörst som den här romanen ger erbjuder inga överdrifter, inga förstärkande värdeord, inga målande krusiduller, inte ett adjektiv extra utöver den sakliga beskrivningen av människors dåd och öden. Och ändå är det bland den mest levande jag läst, och det mest jobbiga – jag menar rent fysiskt arbetsamt – när jag sattes att vandra längs Budapest gator och ut och in i husen, intill dessa människor som tills alldeles nyss var grannar och vänner. Läs mer