[210207] Var får de allt ifrån författarna som skriver kriminalromaner? Alla, ibland märkliga, metoder som de låter sina fiktiva mördare ta död på sina offer med? Elly Griffiths, som själv i litterär form hunnit ta död på en hel hög personer kommer med ett intressant svar på frågan i sin senaste roman Mordkonsulten.
Det hela börjar med att en äldre kvinna, Peggy Smith, dör i sitt hem på ett seniorboende i den lilla idylliska staden Shoreham. Egentligen inte så märkligt. Kvinnan är nitto år och har haft hjärtproblem. Men, sedan händer det märkliga att när hennes hem ska städas ut blir Natalka, en av dem som arbetar med de gamla på boendet, hotad av en beväpnad, maskerad inkräktare som bara tar med sig en bok därifrån. Polisen blir förstås inkopplad och det visar sig så småningom att Peggy Smith i hemlighet haft en något udda sysselsättning. Hon har varit mordkonsult. Hennes hem är fyllt av böcker, som till största delen innehåller mordhistorier. Och i nästan samtliga tackas hon på olika vis för sina bidrag till intrigerna. Det visar sig också att hon fått ett vykort med texten ”Vi kommer och tar dig” och då är misstanken om att Peggy själv blivit mördad inte långt borta.
Det utvecklar sig till en historia full av oväntade svängar. Elly Griffiths är känd som ”mysdeckarförfattare”. Hennes numer ganska omfattande bokserie om Ruth Galloway, läses säkert minst lika mycket för persongalleriet och för att läsarna vill veta hur de har det i sina liv, som för själva mysterierna och spänningen de innehåller. Mordkonsulten kan läsas som en fristående roman, men är också bok nummer två där polisen Harbinder Kaur finns med bland de poliser som ska lösa fallet. (Den tidigare har titeln Främlingen). Vare sig i den tidigare romanen eller här är hon den enda drivande huvudpersonen, men hon är en person som väcker intresse och sympati. Hon bor kvar med sina föräldrar (bland annat för att hennes mamma lagar så god indisk mat) trots att de och övriga äldre släktingar ofta undrar när hon ska hitta en man och gifta sig – någonting som knappast lär hända, då Harbinder föredrar kvinnor, men det vet inte föräldrarna.
Runt mordkonsulten Peggy finns förutom Natalka, även andra som brydde sig om henne och som gärna vill veta vad som egentligen hände när hon dog. Främst Edwin Fitzgerald, en åldrad radioröst som bott granne med henne på seniorboendet. Natalka är i sin tur vän med Benedict, en före detta munk, som driver strandcaféet. Han är i och för sig kanske mer intresserad av Natalka än Peggy, men är inte främmande för att ge sig in i försöken att lösa mysteriet. De är på många sätt en osannolik trio, men de skildras på ett sätt som gör dem trovärdiga. Inblandad på ett tidigt stadium är också författaren Dex Challoner, som använt sig av konsultens tjänster, och vars mamma varit vän med henne. Det visar sig att även han fått ett hotfullt vykort.
Jag ska inte berätta mer om intrigen här, bara konstatera att Griffiths är en mästare i att måla upp relationer och miljöer. I Mordkonsulten beskrivs bland annat en deckarfestival i Aberdeen som i alla fall jag blir mycket sugen på att bevista. (Den finns på riktigt.) Den omgivningen ger också tillfällen till en hel del roliga beskrivningar av de mindre glamorösa delarna av en författares liv.
Historien är kanske inte en av Griffiths bästa, men den bjuder på tillräckligt med överraskningar och det blir också ett härligt metaplan när hon väver ihop en verklig festival och den intressanta tanken om en konsult som säljer intriger till författare med idétorka och brist på tid till verklig research. Och så bjuder hon förstås som vanligt på en bukett människoöden som är tillräckligt udda och intressanta för att fängsla läsaren.
