Två män, en svart och en vit, ger sig ut för att hämnas sina båda söner som blivit mördade i kallt blod. Det blir en resa välsignad i blod och vrede med inslag av nästan episka scener av våld. Och det är en bok som drivs fram av ständiga konflikter i högt tempo.
Men, och det är ett viktigt men när det gäller S A Cosbys böcker, det finns där inte för sin egen skull. Läs mer
Arktiska nätter är den sista delen i författaren Giles Blunts så kallade Cardinal-serie. Totalt är det sex titlar om den kanadensiska kriminalkommissarien John Cardinal och hans kolleger i en fiktiv liten stad inte långt från Toronto och Ottawa. Böckerna är skrivna med tydlig närvaro i miljön och med väl utmejslade karaktärer. Berättelserna är starka och välskrivna. Mycket snö och mycket skog om man säger så. Läs mer
Var får de allt ifrån författarna som skriver kriminalromaner? Alla, ibland märkliga, metoder som de låter sina fiktiva mördare ta död på sina offer med? Elly Griffiths, som själv i litterär form hunnit ta död på en hel hög personer kommer med ett intressant svar på frågan i sin senaste roman Mordkonsulten. Läs mer
Kan man recensera en människas liv? Frågan dyker upp när jag läst och nu skall skriva om Linda Boström Knausgårds nya bok Oktoberbarn. Jag skriver bok och inte roman, för av någon anledning känns det hela mer som besläktat med Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, än en roman. Åtminstone inte i jämförelse med den suveräna Välkommen till Amerika. Det känns mer som en självbiografi/memoar. Om det är meningen eller om det är något hos mig och min läsning vet jag alltså inte. Läs mer
Framsidans sytråd är formad till en persika. Tråden sitter kvar i nålen i den närmast tredimensionella bilden, men trots det vackra anar man något mindre vackert därbakom. Eller är det en efterhandskonstruktion, sedan jag läst romanen? Persika på engelska blir peach, Peach är också namnet på den i jag-form berättande huvudpersonen. Pojkvännen Green tycker dessutom att hon är en ”peach”, alltså en snygging. Läs mer
Vi befinner oss på den brasilianska landsbygden, hos en stor familj med den prästerlige fadern som styr utifrån Bibelns många föreställningar och myter.
André är sonen som rebellerat mot familjens fasta band och krav och tagit sin tillflykt till ett billigt pensionat i en närliggande mindre stad. När romanen börjar har den äldre brodern, Pedro, funnit honom och precis satt sig till rätta i rummet. Helt enkelt för att försöka få André att ”ta sitt förnuft till fånga” och återvända till fazendan och den splittrade familjen. Läs mer
På ett plan kan man utan vidare säga att man sett/läst det förut; man med yngre älskarinna. Någon som ser upp till och lär sig av honom. Och han kan bete sig ungefär hur grisigt som helst, hon kämpar visserligen emot ganska tufft ett tag för att sedan ändå lägga sig på knä och ”älska” honom. Det är en slags symbios dem emellan, lite sadomasochistiskt sådär. De älskar, grälar och hatar med samma hetta. Så hur spännande är det 2018? Läs mer
Knut Hamsuns debutroman från 1890 i nyöversättning från 2016. Den har jämförts med klassiska verk av Kafka, Dostojevskij och Goethe. Hamsun ville skriva sig fram till ”det som ingen ännu känner” till något litteraturen aldrig sett. Det handlar om en man som är skribent och går omkring i Kristiania, dåvarande Oslo, på jakt efter jobb, husrum och mat. Läs mer
Många nyanser av blått. Kanske skulle man kunna använda den raden som undertitel på Maggie Nelsons debut Blått (Bluets) som kom 2009, alltså sex år innan hennes stora internationella genombrott med romanen Argonauterna. Blått är någonslags filosofiska och poetiska texter genomkorsade av självbiografiskt sorgearbete. Läs mer
