[250517] Först nyfiken, sedan förvånad, därefter road, till sist överrumplad, innan det är dags att diskret utgå mitt i dansen medveten om att ha stött på ett gäng frilansande musiker och dansare/koreografer med gedigen bakgrund men som dittills förunderligt nog undgått mig. Med mig ut bar jag på en märklig och överraskande upplevelse från en föreställning som ges än en gång – på Norges Nationaldag och 40-årsfirandet av Göteborgsvarvet.
Det hänger på håret, skulle man kunna sammanfatta den dans- och musikföreställning som tar form på en till cirkel formad scen omgärdad av en stolsrad med publik. Ja, märkliga saker händer än i våra dar minsann. Kanske flödar fantasin mest ohämmad inom den fria danskonsten. Paret Soledad Howe och Fredrika Byman Moberg har verkat som framför allt koreografer på ett flertal scener i Göteborg. Jag upptäcker dock att det varit på föreställningar som undgått mig, heltäckande som jag långt ifrån är. På tiden då att se de här två i aktion i ett eget verk och som efter var sitt inledande solo utvecklas till någon sorts uppgörelse ”efter ett plötsligt stopp i tunnelbanan”, som det heter i det kortfattade programmet. Allt efter en högst förbryllande introduktion av den tredje i gruppen Katten Konstgrupp, som trion kallar sig, nämligen kompositören och sångerskan Malin Dahlström, som skapat den här tämligen surrealistiska föreställningen som inte bara förbryllade utan också överraskade med att plötsligt vända på perspektivet.
Det som inledningsvis kunnat uppfattas som ett misstag blir strax tillrättalagt och de två dansarnas uppgörelse lär bära på minnen men också fiktion. Upp till publiken, tycks det, att tolka. Att de två dansarnas ymniga hårväxter har viss betydelse för koreografin blir mer och mer uppenbart, då en hel del av rörelserna handlar om att slå sina hårvolymer, kanske också kloka huvuden, samman. Dialogen, alternativt sångtexterna, är helt och hållet på engelska och inte helt lätt att uppfatta, så kroppsspråket får gälla. Det är väl också det som danskonsten ska handla om.
Mer än fullsatt var det i alla fall på första av två kvällars gästspel på Atalante av föreställningen Circle, Circle med en publik som jag till stor del uppfattar som rätt välbekant med de medverkande, som alltså förutom de två nämnda dansarna också består av Malin Dahlström, som inte bara skrivit musiken (dock vad gäller låten ”The Kiss” tillsammans med pianisten Gustaf Karlöf) utan också står för några väldigt fina sångnummer. Hon och Karlöf lär också stundom uppträda som duon Niki & the Dove. Karlöf får mot slutet av denna föreställning sällskap av Magnus Boqvist på trummor. Hänger ni med? För snart förvandlas successivt hela uppsättningen till en typ av danskafé, där publiken efterhand lotsas över till små kafébord med kaffe och kaka på scenen och blir till sin stora förundran en efter en uppbjuden till dans av artisterna till såväl inspelad som levande musik av Magnus Boqvist och Gustaf Karlöf.
Att det finns scener som Atalante och några till för den här typen av mer experimentella och småskaliga föreställningar inom scenkonsten är en, om än blygsam, tillgång för danskonstens utveckling. Så ta chansen till en annorlunda upplevelse ikväll, 17 maj.
