[251027] Jag vet inte hur det är att leva med bomber som faller över och omkring dig, eller hur det är att leva utan (tillräckligt med) mat. Det är därför jag läser, ser film och lyssnar på människor som har egna erfarenheter av det. Det var därför jag blev närmast besatt av krigen i Syrien; jag läste romaner och noveller, poesi och en ”reseskildring”, såg spel- och dokumentärfilmer. Allt för att få en liten flisa förståelse av hur det kan vara att försöka leva, eller snarare överleva, under sådana omständigheter.
Sedan Hamas omänskligt vidriga terrorattack den sjunde oktober 2023 och Israels lika vidriga och minst sagt oproportionerliga reaktion på det har jag kommit att bli ”besatt” även av kriget i Gaza. Genom att läsa och se film om tillståndet i landet försöker jag förstå något lite av hur det är att vara människa i Gaza 2025. Nu har jag läst en ytterligt stark och ypperligt bra diktsamling, Den sista fjärilen, skriven från en boende på Gazaremsans verklighet. Poeten heter Nima Hasan, och hon är född 1980 i Rafah i Gaza. Hon bor med sex av sina sju barn i ett tältläger efter att ha evakuerats elva gånger de senaste två åren. Hasan är socionom och även författare till två romaner och en bok i brev-form. Dikterna som här föreligger i Jasim Mohameds tolkningar publicerades regelbundet på sociala medier och är för första gången samlade till en bok. Mohamed har gjort arbetet i samarbete med poeten.
Egentligen skulle det räcka att visa några av dikterna, eller kanske enstaka citat ur dem, för att man ska få en bild/känsla av boken jag här skriver om. Det är en absolut inifrånskildring, liknande det resereportage, Samar Yazbeks Resa in i tomheten, från Syrien, jag läste 2017. Mer äkta och dokumentärt verkligt går det nog inte att göra av litteratur.
Och ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta intensiva mörker.
”Jag förstod tidigt att den 7 oktober skulle förändra Mellanöstern mer än 11 september-attackerna mot USA. Israels vedergällning kommer att eka i generationer och har redan lett till ett sällan skådat Israelhat.”
Parallellt med att jag skriver det här läser jag Allt har en smak av aska, Cecilia Uddéns bok (citerad ovan), skriven utifrån hennes dryga 30 år som Mellanösternkorrespondent. Där berättar hon om sina möten med människor från båda sidor av ”konflikten”. Och jag måste undra om terroristledarna i Hamas eller Netanyahu och hans anhang kunde föreställa sig hur det hela skulle utveckla sig efter sina olika ageranden. Eller bryr de sig ens om att det egna folket dör, eller att hatet mot Hamas/palestinier och Israel/judar vuxit till gigantiska nivåer? Det var ju knappast särskilt bra redan innan.
Nima Hasan skriver:
”Hela staden ligger under dina fötter
Du går på din grav””vi blev nomader men utan tält”
Det är så hjärtskärande groteskt att försöka föreställa sig barnen i detta infernaliska vansinne. En av sönerna säger när bomberna faller över dem
” ’Det verkar som om det är vår tur. Vi ska dö idag’ ”
Mahmoud säger:
’Jag är sugen på nåt sött. Slutet får bli sockrigt’ ””Har du sett mig
när jag är en spegeloch ändrar skuggornas vinklar
så att du kan le mot mig”
Människor försöker att leva i någon form av värdighet, försöker trots att de saknar det mesta skapa sig en vardag. Man vill äta gott (eller något överhuvudtaget), sminka sig, skratta och sjunga, kanske bli förälskad. Eller åtminstone kunna fantisera och drömma om det
”Jag somnar om
drömmer om en trädgård
en skola
och ett fönster att tvätta”
Kanske gör man som Hasan; man skriver en dikt, och en till, och en …
”I ett annat liv vill jag vara balettdansös
När barnen stiger upp mot himlen
ska jag le mot dem som en svan
som inte vet var sjön liggerDansöser följer strikta dieter
inget vete på menyn
man kan ta bort köttet
tomma tallrikar gör en vacker”
Rimligen behöver man galghumorn för att inte drunkna i tillvarons hopplöshet. Men Nima Hasan är inte ”bara” någon som rapporterar från kriget eller skriver dagbok från ett, hon är också poet på riktigt
”Den sista fjärilen säger:
Under de kalla nätterna
slocknar ljusen tidigt
Då är det en räddning
att brinna”
