[251030] Improvisationskonstnären Lisa Larsdotter Petersson vandrar vidare med sitt flerårsprojekt kallat Vidare och kan till helgen upplevas på Vitlycke Center. Nyligen passerade den prisade koreografen Helena Franzén dansscenen Atalante med sitt senaste verk Inner Song och i dagarna promoverades koreografen Gun Lund som hedersdoktor vid Göteborgs universitet för sina insatser. Så nog rör det sig inom den fria danskonsten och konstigt vore ju annars. Utövarna blir allt fler och efterfrågan på dansinslag i all slags scenkonst ökar.
Den fria danskonsten kan tyckas vara en tämligen anonym och flyktig verksamhet vid sidan om operahusens stora dansensembler eller regionteatrarnas miniensembler. Den letar sig fram på tillfälliga, mindre scener, i Göteborg framför allt på gästspelsscenerna Atalante och 3e Våningen, väl värda att hålla koll på. Hjälp att hitta fram finns att få i kulturtidskriften Dans, som förutom artiklar också i varje nummer erbjuder ett generöst kalendarium över kommande föreställningar över i stort sett hela landet.
Det är ändå inte lätt att fånga upp de ofta mycket tillfälliga uppträdanden som ges. Lisa Larsdotter Peterssons projekt som pågått flera år runt om i Västra Götaland under rubriken Vidare hör till det mer oförutsägbara, då det handlar om ren improvisationskonst, gärna i dialog mellan två dansare eller mellan dansare och musiker. Initiativtagaren samspelar själv med den mångkunnige slagverkaren Henrik Wartel, vilka jag förra året såg i en lustfylld föreställning på Gathenhielmska huset i Göteborg. Denna gång fick de mig att upptäcka hur Ödsmåls bygdegård kunde erbjuda en passande scen för så fantasirika möten mellan dans och musik. Men hur få publiken att hitta utan lite draghjälp från ointresserade lokala medier? För den lilla publik som ändå kom, hjälpt av sociala medier, blev det en oförutsägbar, rolig och spännande uppvisning i konsten att improvisera med kroppens och mimikens oändliga uttrycksmöjligheter i ett rum med eftermiddagssolen som naturlig ljuskälla.Ett andra nummer, en scenisk duell mellan Bendikte Esperi och Gunilla Lundin, bjöd på en rolig lek i konsten att ta ett rum i besittning.
Lisa Larsdotter Petersson och Henrik Wartel återkommer med en duett i den föreställning som väntar i Vitlycke Center på fredag 31/10 i en föreställning som bjuder på ytterligare två möten mellan namnkunniga dansare och musiker, där dansaren Anna Westberg och kontrabasisten Nina De Heney, som samarbetat sedan tjugo år, inleder under rubriken ”I take myself for a walk again” följt av ett annat inarbetat möte mellan en dansare, Francesco Scavetta, och musikern Henrik Olsson. Gästar Vitlycke i det närmaste, 2 november, gör också Riksteatern med en dansföreställning kallad Lasting Figures av Salka Ardal Rosengren, master i koreografi med performance som specialitet.
Nyligen fångade jag också upp den prisade koreografen Helena Franzéns senaste verk, Inner Song, som gjort en kort turné med start på Atalante i Göteborg och vidare till Telefonfabriken i Stockholm för att ha avslutat på Skånes Dansteater i Malmö. En föreställning med fyra medverkande, varav en mångfacetterad, stundom dansande, musiker, Emma Augustsson, och förutom Helena Franzén själv också dansarna Anette Jollen och Jure Gostičar, som tillsammans säger sig söka efter det som kan kallas en inre sång. Inför publikens munterhet inleder de med att trä fötterna i gedigna träskor med eller utan höga klackar. Här handlade det om en koreograferad föreställning som säger sig vilja undersöka hur musiken påverkar kroppen och hur lyssnandet kan forma våra sätt att vara i världen och utgår ifrån allas olika bakgrunder och hur de påverkar ens självbild och våra livsval. Efterhand blir man som publik indragen i frågor om vad som styr rörelser och hur vi söker mening i det vi gör. Med en scenografi av flyttbara fönster uppstår en metaforrik och filosofisk föreställning, där Emma Augustsson med sin cello och sina stundom dansanta insatser blir betydelsebärande. En vacker föreställning fylld av ambitioner.
Den ordlösa danskonsten är ju en ganska flyktig företeelse. För att råda bot på glömskan driver koreografen Gun Lund ett projekt som syftar till att skapa ett danskonstens eget arkiv. Själv var hon den som en gång tog initiativet till scenen Unga Atalante men driver nu sedan länge sin tredubbla verksamhet i Sockerbruket på ”3e Våningen” tillsammans med sonen och dansaren Olof Persson och maken och scenografen Lars Persson. Vad som för tillfället sker på 3e Våningens olika scener för konst, musik och dans gäller närmast att söka information i det digitala informationsflödet.
