[260507] Det skulle ta 20 år för danskonsten att som teatern få sig tillägnad en egen internationell dag. Så sedan 1982 firas varje år den 29 april dansen som konstform som en av Förenta Nationernas Internationella dagar, ett datum valt efter födelsedagen för en förnyare av balettkonsten, Jean Georges Noverres, 1727–1810. Mycket har hänt sedan dess, förnyelse tycks pågå ständigt, både inom den klassiska och den fria danskonsten. Nyligen var 50-årsjubilerande Efva Lilja på gästspel på scenen Atalante. För det är där och på scenen 3:e våningen som de frilansande dansarna vanligtvis framträder i Väst med en länk också till Vitlycke – Centre for Performing Arts. Ännu några gästspel för våren stundar, medan institutionerna, Göteborgsoperans världsberömda danskompani turnerar utrikes och Regionteater Väst Dans i Borås byter ledare till hösten, då Martin Forsberg tillträder som ny konstnärlig chef den 1 augusti.
Nog har det varit en intensiv vår vad gäller scenkonsten, särskilt teaterkonsten med en stor europeisk teaterkonferens på Göteborgs Stadsteater. Inte för att jag noterat att Dansens eller för den del Teaterns dagar den 29 april respektive 27 mars särskilt marknadsförts i år. Men den som i år utsågs att formulera budskapet var teatermannen William Defoe, som i korthet betonade att teatern ”socialt och politiskt aldrig varit mer betydelsefull och nödvändig för vår förståelse av oss själva och världen”. Teaterdagen var ändå vald för premiären på Göteborgs Stadsteaters föreställning Göteborgskravallerna. Vältajmat kan man tycka.
Några dagar innan den internationella Dansdagen upplevde jag ett gästspel på scenen Atalante av en av våra mest kända dansare/koreografer, Efva Lilja, som i år firar 50 år i detta fysiskt krävande och konstnärligt utmanande yrke. Verket, A Life as Right as Rain, (fritt för tolkning) är Efva Liljas tjugonde sedan starten för 50 år sedan, också menat att bli en bok. Verket hade sin urpremiär på Dansens Hus i Stockholm för att senare landa i Göteborg för två föreställningar. Tanken med detta tjugonde och kanske sista egna verk är, förklarar hon, att uttrycka vad oro över krig, terrorism, klimatkris och miljöproblem gör med vårt medvetande och vårt sätt att handla i kampen för ett meningsfullt liv och om kärleken som samlande kraft. Titeln säger hon sig ha hämtat från ett engelskt talesätt som syftar på ”det goda livet”, vad som kan betraktas som ett gott liv idag när världen ser ut som den gör. Och nog bevisade föreställningen kroppens gränslösa förmåga att utan ord göra sina personliga koreografiska tolkningar av starka känslor som ilska, rädsla, medkänsla och kärlek. Så kunde det uppfattas som ett intensivt allkonstverk med sex dansare, originalmusik av Åke Parmerud, där kroppen, rörelserna, mimiken, musiken och bilden samspelar till en mångfacetterad och oförutsägbart fantasirik, stundom hotfull, stundom komisk föreställning, där de mänskliga känslosvängningarna går hand i hand med de musikaliska. Verket fick sin alldeles speciella signatur genom de många lustfyllt skissade dansbilder av Efva Lilja själv projicerade på upplysta rutor under fötterna på dansarna, samtidigt som Parmerud skapar ett ljudlandskap av alltifrån tunga, kraftfulla och olycksbådande till milda och poetiskt stämda toner. Efva Lilja uppmärksammas detta jubileumsår också med en utställning som Scenkonstmuseet i samarbete med Dansmuseet ska göra om hennes konstnärskap.
Också Göteborg har sina dansikoner som gör den fria danskonsten tillgänglig genom sina konstnärsdrivna scener med fokus på det nyskapande och experimentella, Atalante och 3e Våningen, varav den förra numera drivs framför allt som gästspelsscen av Eva Ingemarsson medan Gun Lund, numera hedersdoktor vid Göteborgs Universitet, är konstnärlig ledare för 3e Våningen i Sockerbruket med en bred kulturverksamhet, som också inkluderar bildkonsten. Båda har som inriktning att ge plats för gästspel, såväl för musik- som dansverk. Tacksamma plattformar inte minst, kanske, för dansare som varje år utbildas på Balettakademin i Göteborg med 40 platser på dansutbildningen och 51 på musikalutbildningen, varav i år examinerats 20 respektive 14 elever. På Atalantes hemsida kan man hitta ett fint bildcollage över dansföreställningar som kunnat ses där genom åren medan Gun Lund med sin scen 3:e Våningen ägnat senaste åren åt att bland annat återskapa några av sina egna verk, ett riktigt detektivarbete.
Närmast i västra regionen stundar bland annat ett gästspel den 9 maj på Vitlycke Centre for Performing Arts av ett dansrelaterat event kallat Life in Beta: Single Player (slutfas), utvecklat inom det av EU medfinansierade konceptet DancEUA, som sammanför organisationer från Kroatien, Ukraina, Ungern, Rumänien och Sverige. Ett verk som beskrivs i en rent vetenskaplig terminologi om att utforska en värld som drivs av optimering, överflöd och strävan efter kollektiv perfektion, som en suggestiv och tankeväckande föreställning om kontroll, väntan och vad som händer när individen står ensam.
På Atalante kan man sista dagarna i maj ta del av ett projekt kallat Turnéslingan Tre Scener under titeln ON AND ON AND ON ON AND ON som skapats i samarbete med Vitlycke – Centre for Performing Arts med syfte att bli en kraftfull påminnelse om människans behov av att samlas och röra sig tillsammans. Det omfattar tre verk, varav det ena, ett satiriskt verk kallat Marginalia med Miriam Röstlinger Goldkuhl och Nora Fuchs som likt två ”softgirls” sägs sväva genom kosmos och kollidera som två himlakroppar. Föreställningen avser att leka med kroppsliga illusioner och undra när vi ska prata om fred. Det andra heter ACC av Maja Focks, där hon tillsammans med Anna-Greta Timmer och Naima Stenberg i en värld inspirerad av actionfilm, boxning, anime och manga sägs utforska adrenalin, spänning och styrka i en blandning av dans och populärkultur. Verk nr tre, After This Babylon, vill låta individualiteten spira och beskrivs som en inbjudan att uppleva rörelse genom rummet som en spegling av naturen med musik av Konsta Leinonen och med de tre dansarna Anna Hallqvist, Atte Rimpelä och Vilda Palmkvist i en konversation genom rörelse.
