Alba - Om kultur, vetenskap & samhälle

Lite närmare Duras

Av Stefan Hagberg
Leopoldina Palotta della Torre – samtal med Duras
Leopoldina Pallotta Della Torre
Böcker

Jag har läst minst elva böcker av Marguerite Duras, sett två av hennes egenregisserade filmer, och den mest kända, regisserad av Alain Resnais, ett mångtal gånger. Men jag måste erkänna att jag kanske aldrig fullt ut kunnat ta åt mig hennes verk, vilket självklart säger något om mig som läsare, men även om hennes undflyende och ”ofärdiga” konstart. Vill man få lite hjälp med att tillägna sig Duras speciella uttryckssätt finns nu en oundgänglig intervjubok, Samtal med Duras, som utkommit på ellerströms i vanlig ordning fläckfritt översatt av Kennet Klemets. Läs mer

Lyhört Noréndrama på Tofta

Av Britt Nordberg
Teater Tofta – Nattvarden
Teater Tofta Nattvarden
Scenkonst

Teater Tofta celebrerar det postpandemiska uppvaknandet med Lars Noréns relationsdrama Nattvarden från 1983. En väl vald kvartett skådespelare sätter sprätt på den rejält nedbantade könsordsmättade textmassan, dock tillräcklig för att syftet ska gå fram och få publiken att skratta snarare än förfasas. Läs mer

Mastigt att ta till sig

Av Leif Wilehag
Ulf Lundell – Vardagar 6 & 7
ulf Lundell
Böcker

Det blev två dagböcker till för Ulf Lundell, den första nr 6 löper från 7/9 2020 till 16/4 2021. Prosadikterna är de samma som i de föregående fem, i regel väderrapport först, sedan en promenad i intilliggande nationalparken och därefter bl a kommentarer om vad han läser, ser på TV, besök hos exfrun S i galleriet i Simrishamn. Fast nu finns en annan ung dam som han delar säng med. Läs mer

Hisnande dansteater och annan överraskning

Av Britt Nordberg
Göteborgs dans och teaterfestival  – Peeping Tom, Angie Hiesl, Cirkus I Love You
Denstriptyken Peeping tom
Scenkonst

Göteborgs Dans och teaterfestival hann bjuda på en rejäl höjdpunkt innan denna pandemidrabbade ”biennal” tar ännu en paus fram till att punkt sätts i slutet av augusti med framför allt gästspel av Schaubühne Berlin. I augusti 2024 är det tänkt att biennalordningen skall vara återställd. Läs mer

De otäcka minnenas tid – från Polen 1983

Av Kjerstin Norén
Jan P. Matuszynski – Lämna inga spår
bild ur filmen Lämna inga spår
Film

Någon gång på 80-talet, efter Nordiska kvinnors tre Fredsmarscher 81-83, varav den mellersta gick till Sovjet, före glasnost och perestrojka, befann jag mig i landet på en teaterresa. En av våra äldre kollegor drabbades av hjärtinfarkt mitt under en föreställning och hans hustrus beskrivning av sjukhusverkligheten (i Moskva) han hade mött var inte att leka med.
Ändå fick jag för mig att tillkalla hotelläkaren ett par dagar senare, när jag kände mig lite vissen. Beskedet jag fick var:

– Your influenza is very bad, you have to go to a hospital.
– Nej! svarade jag. Under inga omständigheter! Då lät de mig vara, men jag kände mig ändå långt ifrån säker. Läs mer

Tiny, tiny – En liten festival på Atalante

Av Kjerstin Norén
Atalante – Tiny festival
Scenkonst

Inte så liten ändå, en föreställning med vassa inslagsskärvor från klockan sex till elva på kvällen, längre, följaktligen, än de flesta föreställningar brukar vara. Och med den variation som utbudet hade känns den i efterhand som ännu längre, nästan som ett liv. Läs mer

Män som hatar kvinna

Av Martin Ricksand
Alex Garland – Men
ur filmen Men
Film

Mannen bakom Ex Machina levererar ännu en obehaglig thriller, denna gång med feministiska undertoner. Läs mer

Allt och ingenting

Av Martin Ricksand
Dan Kwan, Daniel Scheinert – Everything everywhere all at once
Everything everywhere all at once
Film

Michelle Yeoh hoppar fram och tillbaka mellan parallella världar för att förhindra världens undergång. Synd bara att hon inte lyckas förhindra all fånig slapstick. Läs mer

Filmer som förhäxar – genom formspråk som trollbinder

Av Kjerstin Norén
The Blind Man Who Did Not Want to See Titanic & Clark
Film

Den finska film som bär originaltiteln Sokea mies joka ei haiunnut nähdä Titanici har, trots att den också förtjänar (kvalitets)omdömet årets långtråkigaste film, en säregen förmåga att suga in åskådaren i händelseförloppet så att man till sist blir ett med huvudpersonens existensvillkor: blind och lam och trots detta besatt av viljan att fysiskt uppsöka sin nu döende käresta han funnit via Tinder. Läs mer

Kärleksfull komedi om kvinnas lust

Av Britt Nordberg
Hagateatern – Efter Fedra
Lisbeth Johansson i ”Efter Fedra” på Hagateatern i Göteborg. Foto: Kevin Chang
Scenkonst
Hon har gestaltat många historiska och litterära kvinnors liv och med stor framgång gjort monologformen till sin specialitet, skådespelaren Lisbeth Johansson. Den här gången gör hon sig till representant för åldrande kvinnor i allmänhet. Men varför blanda in Euripides Fedra? Ett bra skådespeleri kan ursäkta det mesta. För roligt har publiken, när Lisbeth Johansson inleder ett tre kv Läs mer