Metateater som mer roar än oroar 

Göteborgs Stadsteater – Mordet på Marat
ur pjäsen, foto Ola Kjelbye

Vore det inte för Jacques-Louis Davids klassiska idolporträtt av sin vän Jean Paul Marat, dödad i badkaret, hade dennes namn troligtvis varit glömt bland de många andra som togs av daga under franska revolutionen. Troligen hade inte Peter Weiss under det politiskt turbulenta 1960-talet fått idén till det drama som nu satts upp på Göteborgs stadsteater.  Frågan är hur  den tolkningen lyckas landa i dagens politiska förvirring utom att mer roa än oroa. Läs mer

Storslaget drama med naturen som medaktör

Göteborgsoperan – Herr Arnes penningar
Ur Herr Arnes penningar

Så har teatrarna åter kunnat fylla sina salonger och publiken var inte sen att inta såväl Göteborgs stadsteater som Göteborgsoperan för säsongens första premiärer utan restriktioner. I båda verken är det unga kvinnor som står i fokus: Charlotte Corday på väg att mörda revolutionsivraren Marat i en uppsättning som raljerar bort allvaret och Elsalill, som offrar sig själv på kärlekens altare i en storslagen iscensättning. Läs mer

Till de oskyldigas förbannelse
Om barndom iakttagen utan filter

Eskil Vogt – De oskyldiga
bild ur filmen

Under den filmfestival som så strålande kunde genomföras pandemin till trots kunde bland annat ses några filmer om barndomens plåga och förbannelse, filmer om mobbing, om barnhemstillvaro. Belgiska Playground om skolgården som en kamparena, dansk/svensk/fiinska A Hourse Made of Splinters om den tröstlösa ensamheten utan familj, gänglivets oförsonliga grymhet på en liten ort i svensk/norska 12 bragder eller varför inte finsk/tyska The Mission om amerikanska ungdomars skyddslösa värvning som missionärer för Jesu Kristi Kyrka, Sista Dagars Heliga eller Sjundedagsadventisterna i främmande land. Läs mer

Gränsar till det banala

Niko Erfani – Varv
fotograf: Märta Thisner

Mina fördomar får mig att till en början läsa dikterna som en ung kvinnans känslor, tankar och ord till ett manligt du, gissningsvis en pojkvän. Eller en före detta pojkvän som det verkar. Men så vid andra läsningen framträder något annat än det jag först tyckt mig se; duet, han, är troligare en far. Vissa stunder frågar jag mig om det har någon betydelse, men det har det absolut. Läs mer

Jubilarer i coronans spår

Dubbelrecension: Atalante – Skuggbild och RilkeEnsemblen dirigerad av Gunnar Eriksson – I varandets händer
Kyrie Oda i Skuggspel på Atalante. Foto: Beata Rydén

Ett dansverk, Skuggbild, har återuppstått efter 30 år och en 40-årsfirande exklusiv vokalensemble med namn efter poeten Rilke har jubilerat med att samla 55 tidigare utgivna sånger på en ny dubbel-CD, I varandets händer, med musik av 30-talet både klassiska och samtida tonsättare med nyskapandet som något av gemensam nämnare. Läs mer

Någon annan kan gilla filmen skarpt

Juha Kuononen – Kupé nr 6
ur filmen Kupé nr 6

Juho Kuosmanens förra film Den lyckligaste dagen i Olli Mäkeläs liv var en vacker historia om en boxare som väljer kärleken framför idrotten. En svart-vit film där sommarnatten och kärleken till flickan från hembygden vinner över troféer, ära och berömmelse. Tro det, att förväntningarna på Kuononens nya film Kupé nr 6 är skyhöga. Läs mer

Feelgood för gubbar

Jan Guillou – Den som dödade helvetets änglar
Foto: Anna-Lena Ahlström

Får man skriva hur som helst? Göra vilka tidshopp som helst och till exempel använda sig av fantasyinslag i en annars helt realistisk roman? Får man byta stilart, genre och perspektiv mitt i berättelsen? Ja. Som läsare behöver jag inte följa med. Jag kan alltid lägga ner boken. Läs mer

Ingela stannade i Grimeton

Ingela Strandberg – ingenstans mitt segel
Ingela Strandberg Fotograf: Carin Rudehill

Jag ser en lätt humoristisk parafras på Carlo Levis romantitel Kristus stannade i Eboli framför mig; Ingela stannade i Grimeton. För det är ju i den lilla halländska byn med sin berömda radiostation som Ingela Strandberg är född (1944) och uppväxt, och det är där hon byggt sitt litterära universum. Läs mer

Flyktiga men fängslande historier

Emilio Fraia – Sevastopol
Emilio Fraia

Vad är en berättelse? Vad berättar man genom att delge andra diverse historier? Vilka historier kan eller bör man tro på? Var går gränsen mellan fantasi och ”verkligheten”? Hur tillförlitliga är egna och andras minnen? Läs mer

Fantasieggande danskonst

Göteborgsoperan – Here not here
Rachel McNamee Foto: Tilo Stengel

Göteborgsoperans danskompani bjuder, när kulturlivet slokar som värst, på en scenografisk och koreografisk totalupplevelse med sin tudelade föreställning Here not Here. Efter en vandring i operahusets inre kulminerar kvällen i ett mångfacetterat dansdrama på stora scenen. Läs mer