Med rätt tillstånd?
Paul Verhoeven – Elle
Om man söker efter en högre mening med filmen Elle söker man förgäves. Den har ingen sådan högre mening och däri ligger en del av dess mästerskap. Mästerskap är ett stort ord, som man skall vara ytterligt försiktig med, men i förhållande till Paul Verhoevens senaste film kommer man inte förbi omdömet. Läs mer
Filmiska meditationer eller Förutsättningar för manligt liv
Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmusch & Kenneth Lonergan. Tre filmer om män
För att hämta sig efter alla guldbaggenomineringar till en av förra årets filmer jag inte kommer att ägna ett par timmar av mitt korta liv, Hundraettåringen.…, kan man fördjupa sig i tre meditativa studier från öst och väst:
Efter stormen av Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmuschs Paterson och Kenneth Lonergans Manchester by the sea. Läs mer
En man att ständigt ifrågasätta
John le Carré – Duvornas tunnel
John Le Carré har ofta låtit oss förstå att han inte alltid är att lita på när han pratar eller skriver om sitt eget liv. Vad som är sanning och vad som är skröna har han, med ljummen hand, låtit oss få fundera över genom åren. Men nu är det kanske dags att ta honom på allvar när han skrivit det som troligen blir det närmaste vi lär komma memoarer med ”Duvornas tunnel”? Läs mer
När samhället tar stryptag på känslorna
Kungliga operan – Fedora, Dramaten – Fäder och söner
Bitvis grandiost
Lina Wolff – De polyglotta älskarna
En Augustvinnare är ändå en Augustvinnare, tänker jag. När Lina Wolffs De polyglotta älskarna kring månadsskiftet juli – augusti landade på våra bokdiskar blev jag av någon anledning inte särskilt intresserad. Men veckorna innan den prisades och därefter har jag i diverse artiklar och genom kompisars reaktioner trots allt blivit nyfiken och nu läst. Läs mer
Utan människan går det inte
Ken Loach – I, Daniel Blake, Anne Fontaine – Agnus dei, Éroc Besnard – Päron och lavendel
Har fel ibland, men rätt ändå
Lars Ragnar Forssberg – Fenomenet GW
Under arbetet med denna bok fann författaren Lars Ragnar Forssberg att Leif GW Persson skulle kunna vara en romanfigur. Det finns så mycket som verkar påhittat med honom som är för bra för att vara sant. Ibland kan GW tyckas vara en skådespelare som spelar huvudrollen i en pjäs som han själv skrivit. Läs mer