För fjärde året i rad har Ordberoende förlag anordnat en novelltävling och en jury har valt ut ett trettiotal författare som skrivit på temat frihet. Vissa är etablerade, andra har varit med i antologier förut medan några är debutanter.
Att det finns talang bland de utvalda vittnar flera texter om. Och extra roligt är att förlaget slår ett slag för novellskrivande. Läs mer
”Sedan jag föddes har jag inte kunnat sluta gå. Jag reser mig upp och går. Går och går. För mig har vägen inget slut. Mina fötter leder mig och jag går. Jag bara följer dem. Jag förstår inte varför det har blivit så här och ingen kräver att du ska förstå. För min förhäxning fäster sig inte vid vad du kan förstå.” Läs mer
Efter en höst präglad av me-too-kampanjen träder vi in i december, en månad fylld av deadlines, glöggfester och julbord. Mycket ska hinnas med, helst med ett avspänt leende. Mitt i allt högpresterande och högsocialiserande dansar – eller snarare raglar – en elefant runt i rummet: alkoholen. Eller kärt barn har många namn: sponken, kröken, borsten eller – det finare – drinken. Frågan är om vi ens kan tänka oss en jul eller decembermånad utan alkohol? Läs mer
Det har snöat och töat i huvudstaden, och på mitt bord ligger boken ”Skitliv – ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad” (2012). Centralt i boken är begreppen makt och vanmakt, däremellan begreppet ”empowerment”, som ännu inte riktigt fått en bärande svensk översättning. Egenmakt, kanske. Men har vi inte alla en egen makt? Och hur stor är den i så fall? Läs mer
Några av Västsveriges lysande exporter till Stockholms teatrar firar nu triumfer på Dramaten. På två dygn lyckades Britt Nordberg pricka in tre nyproducerade guldkorn, Mattias Anderssons Uppenbarelsen, Andreas T Olsson i Niklas Rådströms monolog När det kommer till kritan samt Reine Brynolfsson som Oidipus. Omtumlande och imponerande. Läs mer
Ett unikt tillfälle att uppleva danskonst i världsklass erbjuds nu på Göteborgsoperan. Mellan De sju dödssynderna och Fantomen på Operan har husets dansensemble kilat in sig med ett konstverk som får hakan att falla inför en koreografi som saknar motstycke. Skid heter verket och ges i par med två nypremiärer. Läs mer
Att Carl Bildt kan vara besserwissrig, mästrande och arrogant och samtidigt långsint får vi veta i den här ambitiösa boken – genom kommentarer och omdömen från personer nära den förre utrikes- och statsministern.
Få väcker så mycket känslor som Bildt. Han är en mästare på att glida undan svar i intervjuer. Och han har beskrivits som en teflonman vilken skickligt skakar av sig skandaler och misstag.
Föreställningen Karl Gerhard artade sig till något av ett lustmord på minnet av en svensk underhållningsikon. Räddningen är att Tomas von Brömssen så vördnadsfullt lyckas porträttera honom. Men Gerhards politiska betydelse och konstnärskap får dessvärre stå tillbaka för hans privatliv. Synd. Läs mer
Sayed har påbörjat ett projekt med att spela in slumpvisa röster från samhällets alla hörn och klasser (han lyssnar likt änglarna i Wenders Himmel över Berlin). Han sitter i sin halvsunkiga lägenhet och klipper och klistrar dessa röster till någon form av helhet ”Så att medborgarna kan förstå vilka dom är och vad dom gör här.” På väggarna kikar från ena sidan farfaderns stora idol Per Albin Hansson ner på honom, från andra sidan Yassir Arafat. De är hans ideologiska arv. Läs mer
