Efter att ha förgripit sig på Lewis Carrolls klassiska verk så har amerikanerna fått blodat tand för genren ”europeiska barnböcker för vuxna”, simmat över engelska kanalen och hittat nästa byte att slita i stycken. Denna gång landade lotten på Antoine de Saint-Exupéry och hans filosofiska allegorier i mästerverket ”Lille prinsen”. Läs mer
Det svenska ”deckarundret” som en del av den anglosaxiska världens vurm för ”scandi crime” är sedan länge en tröttsam schablon. Vi som vadar runt i den här utgivningen möts ofta av berättelser som är illa berättade, intriger som passas in med skohorn, tillrättalagda ledtrådar, tondöva dialoger och ofta står ”byggnadsställningen” kvar genom hela berättelsen. Läs mer
Alice i Spegellandet börjar till havs, där Alice är kapten över en skuta som jagas av pirater på äkta matinémanér. Efter ett stunt som taget ur Pirates of the Caribbean väntar man sig att hon skall vakna upp ur vad man sakta men säkert inser dessvärre inte är en dröm. Efter ytterligare en stund önskar man att man själv fick nåden att väckas och slippa denna mardröm. Läs mer
Elizabeth George var en gång en av världens bästa deckarförfattare, åtminstone tyckte jag det. Hon debuterade med Pappas lilla flicka, en roman som både var komplex i sin skildring av själva intrigen, och i sin behandling av karaktärerna. Efter det följde en strid ström böcker, alla med paret Thomas Lynley/Barbara Havers som både ankare och segel. Läs mer
Malin Lagerlöfs man, regissören Daniel Lind Lagerlöf, föll och drunknade troligen i Västerhavet när han letade miljöer för en filminspelning den 6 oktober 2011. Malin blev ensam med tre barn varav den yngste sonen bara var tre månader. Ett trauma, men för att inte gå under av sorg började hon skriva dagbok vid försvinnandet; om saknad och kärlek men också om att uppfinna sig själv på nytt. Läs mer
Fyrtio år efter Ulf Lundells debutroman kommer en nyutgåva med ett nytt förord av författaren själv på 13 sidor samt att boken nu är inbunden till skillnad från klamrad som den var i original. ”Sjuttiotalets generationsroman” utnämndes den till av recensenten Lars-Olof Franzén i DN den 5 april 1976. Huruvida den var det har varit omdiskuterat, men för mig personligen var den avgörande på så sätt att jag nu är litteraturrecensent. Läs mer
Det är vardagsbilder, de flesta i grunden ganska ointressanta detaljer ur liv som många av oss lever här och nu. Men det är också en obehagskrypande nerv och spänning i flera av dem, som vore det en thriller eller skräckfilm på prosa.