Kritisk teori klädd i litteratur
Titeln på den här romanen leker med namnet på det tjugofjärde kapitlet i Karl Marx mastodontverk Kapitalet. Denne anför där en kritik mot Adam Smiths tillämpning av den liberala äganderättsteori som brukar tillskrivas John Locke, vilken Marx benämnde “den ursprungliga ackumulationen”. Den debatten gällde makten över materiell egendom och i vad mån dess ojämlika fördelning kan berättigas. Men Mulinaris titel på sin debutroman skvallrar om att det i hennes ögon finns annat väsentligt som kan vara ojämlikt fördelat i ett samhälle – till exempel just möjligheten för människor med olika ursprung att leva fritt och gott, där vissa ursprung ger bättre möjligheter och andra sämre. Dessa temata utforskas i boken genom en sorts rasistisk dystopi förlagd till ett europeiskt land. Läs mer
En svårgripbar debutroman
De sitter i en bar någonstans, möjligen i ett afrikanskt land, pratar och berättar anekdoter från sina resor i Afrika och Asien. Det är bland andra Piloten, Logistikern, Säkerhetsexperten, Honorärkonsuln, ett Turistpar, en Polis och en Glassmaskinsförsäljare. En ovanligt (?) hög andel av dem är kvinnor. Skugglikt i periferin arbetar Bartendern som länge liknar en parodi på en ”afrikan”, någon som inte direkt är ett under av effektivitet utan med en till synes ”kommer jag inte i dag så kommer jag i morgon”-attityd. Där finns också ett närmast osynligt berättarjag. Läs mer
Gedigen debut
Vi befinner oss i Göteborg på 70-, 80-talet, och 2012 när de är femtio år gamla. Då ges det en samlingsutställning av Gustavs målningar på Konstmuséet och Cecilia är borta sedan länge, Martin hamnar i en kris medan hans barn är på jakt efter den försvunna modern.
Lydia Sandgren arbetar som psykolog i Göteborg och har skrivit en, minst sagt, gedigen och imponerande debutroman med titeln Samlade verk. Bara att en debutant får breda ut sig i knappa sjuhundra sidor på ett av de stora förlagen säger väl en del. Läs mer
För många trivialiteter
Stundtals poetisk debut
Ur egna erfarenheter
Ojämn, välskriven debutroman
Sayed har påbörjat ett projekt med att spela in slumpvisa röster från samhällets alla hörn och klasser (han lyssnar likt änglarna i Wenders Himmel över Berlin). Han sitter i sin halvsunkiga lägenhet och klipper och klistrar dessa röster till någon form av helhet ”Så att medborgarna kan förstå vilka dom är och vad dom gör här.” På väggarna kikar från ena sidan farfaderns stora idol Per Albin Hansson ner på honom, från andra sidan Yassir Arafat. De är hans ideologiska arv. Läs mer