”… problemet med drömmar är att man till sist vaknar.” Det är vanligen något av en fest att läsa Patti Smith. Smith rockikon, poet och bildkonstnär och författare till ett flertal böcker, kanske mest känd är hennes kulturella självbiografi Just Kids. Med M Train (2015) och Hängiven (2018) och den på Brombergs nyligen utgivna, Apans år har Patti Smith inmutat något av en egen genre, besläktad med flanörromanen. Läs mer
Många nyanser av blått. Kanske skulle man kunna använda den raden som undertitel på Maggie Nelsons debut Blått (Bluets) som kom 2009, alltså sex år innan hennes stora internationella genombrott med romanen Argonauterna. Blått är någonslags filosofiska och poetiska texter genomkorsade av självbiografiskt sorgearbete. Läs mer
För den textälskande, vad kan vara bättre än att läsa en poetiskt skriven bok om dikten? Kristian Lundberg skriver om diktens innebörd, vad dikten är, men också vad den inte är. Det finns en transparens i diskussionen där läsaren blir inbjuden med tilltalet ”du”. En rad olika referenser från andra poeter förekommer i boken som tillsammans med Lundbergs egna ord driver fram diskussionen. Läs mer
Om man ska försöka sammanfatta Skogens över två veckor långa förlopp Three White Soldiers måste det samla sig omkring faran med, men även värdet av, det som inte är fullt grip- eller fattbart för det mänskliga intellektet. Det gäller såväl världsekonomin som det egna arbetet med konsten. Läs mer
Den sårade divan är utan tvekan den mest spännande bok jag läst på länge. Och det rör sig inte alls om någon kriminallitteratur utan om vetenskaplig essäistik med omfattande teoretisk förankring satt i relation till gedigen empirisk forskning.