Med hämnden i förarsätet

Efter förra årets ganska misslyckade försök till genremässig förnyelse med den egendomliga romanen Playground är pseudonymen Lars Kepler, alltså paret Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, med Kaninjägaren tillbaka på det kriminalfantastiska spår som givit dem så stor framgång tidigare. Läs mer
Som att möta en gammal kompis

Vad är det som gör att vi så gärna återvänder till en författare, en bokserie? Jag funderade mycket över det under läsningen av Elly Griffiths åttonde bok om Ruth Galloway. Den här gången är det en gammal vallfartsort vi får besöka, en kvinnlig präst som får hotbrev och en ung, vacker kvinna som mördas på en kyrkogård. Läs mer
Folkhemsnoir med absolut gehör

Det svenska ”deckarundret” som en del av den anglosaxiska världens vurm för ”scandi crime” är sedan länge en tröttsam schablon. Vi som vadar runt i den här utgivningen möts ofta av berättelser som är illa berättade, intriger som passas in med skohorn, tillrättalagda ledtrådar, tondöva dialoger och ofta står ”byggnadsställningen” kvar genom hela berättelsen. Läs mer
En stor besvikelse

Elizabeth George var en gång en av världens bästa deckarförfattare, åtminstone tyckte jag det. Hon debuterade med Pappas lilla flicka, en roman som både var komplex i sin skildring av själva intrigen, och i sin behandling av karaktärerna. Efter det följde en strid ström böcker, alla med paret Thomas Lynley/Barbara Havers som både ankare och segel. Läs mer