En far har drunknat. En dotter har fötts. En son har blivit faderslös, och samtidigt själv far. En familjs historia har förlorat en viktig pusselbit. En historia har tagit slut, ruckat tidens gång.
Hur sörjer man är en död far? Hur sörjer man en far som avslutat sitt liv för egen hand? Vad var det man inte såg? Ville eller inte vågade se. Läs mer
Orissa ligger i Indien, Brasilien ligger inte i Afrika. Eller gör det det?
Jag har läst den postumt utgivna (genom Nirstedt/litteraturs försorg) Afrikas verkliga historia av den närmast kultförklarade poeten Ola Julén. Julén föddes 1970, var filosofie magister i litteraturvetenskap på Stockholms Universitet och gick författarutbildningen på Biskops-Arnö. 1999 debuterade han med den gravt koncentrerade diktsamlingen Orissa (på Ink bokförlag), där han i en- eller tvåradiga dikter utgjuter sina känslor av ensamhet, förtvivlan och hopplöshet. Läs mer
Jag tror man kan säga att minnen, våra personliga såväl som kollektiva, är centrala för ett välfungerande liv. Som enskild individ funkar du helt enkelt inte utan ett skapligt minne. På ett sjukhus i London träffade jag en gång en man utan vidare korttidsminne. Han kom från dag till dag inte ens ihåg sin familj, sin fru och barn. Varje morgon började allt om från början. Eller tänk en altzeimersjuk person som inte längre kommer ihåg hur man använder en spis eller vet var knappen till lampan över köksbordet sitter. Det kollektiva minnet handlar om historia, om historiens gång, och frågan om vi kan lära oss något av denna historia. Läs mer