Svenska romaner förhåller sig alltför lite till de snara framtidsutsikter samtidens politiska utveckling varslar om. Visst finns undantag. Lotta Lundbergs Den första kvinnan, utmålade 2019 en framtid som redan är här. Jerker Virdborgs Svart krabba från 2002, och förra årets Rubikon av min filosofkollega Jesper Ahlin Marceta är två andra exempel. Dessa tar sikte på kriget som en alltmer reell möjlighet, en av vår samtids mer skrämmande sidor som vi verkligen behöver litteraturen för att handskas med. Men bakom kriget finns den inrikespolitik som här och nu skapar krigshotet: en autokratisk nationalistisk politik som aggressivt driver en kolonial expansionsiver som sedan 2014 gått från ord till handling i Ukraina. En inrikespolitisk kraft vi på hemmaplan har mitt i Regeringskansliet. Det är denna samtids framtidsutsikter på svensk mark som Agnes Lidbeck tar sig an i romanen All min kärlek, som kom ut förra året. Läs mer