Knarrande familjeepos
Gabriella Håkansson – Aldermanns arvinge
Kulturkrockar, kärlek och mat
Kim Thúy – Mãn
Det idealiska vore kanske att kunna läsa utan fördomar, utan att jämföra, läsa med jungfrulig blick. Dessvärre misstänker jag att det är omöjligt, eller åtminstone näst intill.
Så jag läser Kim Thúys nya roman Mãn genom minnet av hennes förra på svenska, Rú, som kom 2011, på [sekwa] förlag. Båda i lyriskt sjungande översättning av Marianne Tufvesson. Och det är så snyggt, så vackert och så smärtsamt. Läs mer
Flyhänt och vemodigt om lyckan
Milena Agus – Pappas vingar
”Madame” är en lite märklig och udda kvinna inte helt olik farmodern i Milena Agus förra roman på svenska, Onda stenar, som recenserades i Alba 2010. Här, i den nya, nästan lika korta romanen Pappas vingar (118 sidor), är hon en fattig pensionatägare med två älskare och kläder som hon syr av gamla gardiner, överkast och väskor. Läs mer
Kärlekens lagar och krigets
Katja Kettu – Barnmorskan
En alldeles magnifik, kargt kraftfull natur på Nordkalotten. I denna ett tyskt fångläger som existerade under andra världskriget: Titovka. Och ett gömsle för agenter vid Ifjord i Nordnorge, som väl också fanns. Så ett osannolikt kraftfullt, uppdiktat kvinnoväsen, en norna som är både Urd (det förflutnas gudinna), Verdandi (nuets) och Skuld (framtidens). Läs mer
Att vara familj eller inte
Maria Sveland – Systrar och bröder
Runge har erövrat ett nytt språk
Björn Runge – Det allra enklaste
Skruvad tvåsamhet på öde ö
Aino Trosell – En egen strand
Med döden som dörröppnare
Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar. 3 Döden
Till sist denna ärlighet
Fredrik Ekelund – Som om vi aldrig hade gått här
Debutantens osäkra resa
Sami Said – Monomani
