Poeten Pamela Jaskoviaks första novellsamling heter ”Kvinnor utan män” och består av elva texter som är smått absurdistiska beskrivningar i kortform av människor som möts under olika omständigheter. Med dråplig avväpnande humor instucket är det en fröjd att läsa dem. Och det går lekande lätt att ta sig fram i meningarna som flyter fjäderlätt och fint. Läs mer
Om jag skulle skriva att försvarsminister Peter Hultqvist bara blir fetare för varje gång han visar sig i teve, och det är ofta, vore det förstås en infam och politiskt irrelevant anmärkning, som med rätta kunde anses kränkande. Eller som det så gärna låter nu för tiden, förminskande. Så givetvis skulle jag aldrig uttrycka mig så om försvarsministern. Läs mer
Den allvetande berättaren i första delen av Daniel Sjölins roman ”Underskottet” har den stora vänligheten att då och då på ett smickrande sätt hänvända sig direkt till läsaren med en uppenbar inbjudan till införståddhet och samklingande litterär harmoni: ”Käre läskunnige!” kan det heta, eller mer invokativt: ”O läskunnige!” Läs mer
Vår och cykelsäsong. Och nog finns poänger med att skänka en tanke till detta extraordinära fordon. Ett fordon som varken belastar oss med höga bränslekostnader eller väcker ett dåligt klimatsamvete. Dessutom blir vi smartare och snyggare av att röra på kroppen, vilket cykeln i högsta grad hjälper oss med. Att sedan vi har en lätt, rörlig och social överblick medan vi förflyttar oss på cykeln är naturligtvis en extra bonus. Vi kan fånga blickar, stanna och kliva av vår cykel om så skulle behövas. Och sociala kontakter är ju en kungsväg till hälsa, enligt tonvis av forskning. Läs mer
År 2016 inträffade en ytterst ovanlig och rentav sensationell händelse vi Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. En föreställning, så gott som färdigrepeterad och klar för premiär, lades ner. Anledningen uppgavs från teaterns sida vara att regissören Jenny Andreasson insjuknat och inte förmådde slutföra sitt arbete med pjäsen. Nu har Jenny Andreasson själv skrivit en roman om det händelseförlopp som ledde fram till att uppsättningen lades ner. Men ”Teatern” är också en skildring av hur extremt svåra arbetsförhållanden i en miljö där lojaliteter ofta är osäkra och villkorliga och stödet från beslutsnivån vanskligt och diffust kan gestalta sig. Läs mer
När en bok har titeln ”Utsikter” väcks onekligen en nyfikenhet på vad det kan vara för utsikter det handlar om. När det gäller Christian Munthes novellsamling kan man konstatera att sikten huvudsakligen riktas mot framtiden, så som olika inslag i den kan komma att gestalta sig om man utgår från tecken och tendenser i samtiden. Utsikter har ju också innebörden att handla om vilka risker och möjligheter som människan, som art och individ, kan tänkas stå inför, och även den betydelsen får sin del av bokens utrymme. Läs mer
