Ett landskap av ord
som det är en ynnest att vistas i
Klas Östergren – Klenoden
Ett landskap av ord
Frustrerande associativt berättande
Liliana Colanzi – Ni lyser i mörkret
Sju noveller av den bolivianska författaren Liliana Colanzi, född i Santa Cruz 1981. Sju noveller som för mig till stor del var frustrerande att läsa. Snyggt skrivna, ofta med en intresseväckande ingång, som sällan följs upp. Ofta slutar de i ett ingenting, och det blir för mig bara tomt och med frågetecken hängande i luften. I vissa av texterna finns det någon form av grundberättelse, dessa kryddas med utvikningar som inte så sällan är mer spännande och intressanta än själva historien. Och när det inte blir särskilt mycket kvar av den historien vet jag inte hur jag ska läsa. Läs mer
Med Gud som maktmedel – om anabaptisternas väg från uppror till skräckvälde
Steve Sem-Sandberg – De heligas stad
Efter en (mästerlig) utflykt i lite annan tematik med Oceanen från härom året, återkommer Sem-Sandberg här till det slags sceneri som på bokens baksida omtalas som ”det europeiska vansinnet”. Det slags besatthet som civiliserade och kultiverade människor kan dras med i och uppfyllas eller omsvepas av tills allt av besinning och värdighet villigt lämnas därhän och allt som är någonting värt raseras och förintas. Som under reformationsstridernas 1500-tal, när en extrem anabaptistisk sekt, omnämnd som vederdöparna, tar över den tyska staden Münster i ett folkligt uppror mot det korrupta och förljugna Heliga romerska kejsardömets värdsliga och kyrkliga institutioner. Läs mer
Roligt, sorgligt och poetiskt
om en liten flickas värld
Malin Isaksson – Den oändliga flickan
Malin Isaksson debuterade 1995 med den prosalyriska Tiden skulle komma att röra vid mig. Sedan har det blivit ett flertal böcker, senast romanen Jag är Istanbul 2020, och biografin över hennes farmor, författaren Ulla Isaksson, i Boken om U (2023). I debuten fick vi vara med i ett barns inre och yttre världar, och i den nyss utkomna tunna romanen Den oändliga flickan, är vi tillbaka där. I två-tresidiga ”kapitel”, på ett ofta drastiskt språk är vi inne i Molly Eriksson Blooms huvud och hennes sista tid på förskolan Kosmos och avdelningen Mångrus där Amazonerna Lotta, Mio, Mella och Fredrika också går. Läs mer
En oväntad vänskap och ett liv som får ny fart
Ocean Vuong – Kejsaren av Glädjen
Hai är en pillerknaprare som smiter från det mesta. Han säger till sin mor att han äntligen tänker ta tag i sitt liv och börja på läkarlinjen i Boston, han lämnar hemmet och modern men åker inte till Boston. Istället vimsar han omkring i ett tomrum innan han en dag står på en bro med planer på att hoppa. Läs mer
Personligt om musiken och politiken
Göran Greider – Härifrån kommer musiken
En lysande uppföljare
Mikael Yvesand – Våran pojke
Yvesands prisade och originella debut, Häng City, från 2022 drevs av det träffsäkert både vilsna och valpigt självsäkra tilltalet i den unge berättarens språk, liksom dialogerna i pojkgänget som drev runt i en tom sommarstad i väntan på högstadiet. En värld av bråddjup tristess blandad med bisarr surrealism mitt i all påtaglig vanlighet, som ofta blev absurt komisk och ibland mörkt hotfull – precis som den vuxenhet som väntar en växande pojke. Tonfallet återkommer inledningsvis i den här lysande uppföljaren, där berättarperspektiven är flera men berättarna vad det lider alltmer oklara. Läs mer
Om döden i ojämn novellsamling
Linda Örtenblad – Kartotek över över döda och återuppståndna
Linda Örtenblad debuterade 2004 med romanen, Den anatomisk teatern (som jag inte har läst), den blev nominerad till Borås tidnings debutantpris. Nu drygt tjugo år senare har en ny bok publicerats, novellsamlingen med den lite knöliga titeln Kartotek över döda och återuppståndna. Nio noveller på 210 sidor. Läs mer
Lars Andersson – Försök med ett liv, Tomas Tranströmer – Minnena ser mig
Jag har med kort mellanrum läst en biografi och en ”memoar”, båda om (och i ena fallet av) två av våra döda stora författare; Göran Tunström och Tomas Tranströmer.
Boken om Göran Tunström heter Försök med ett liv, och är skriven av Värmlandsförfattaren Lars Andersson, Tranströmers egen memoar har titeln Minnena ser mig, och kom 1993. Den förra är med en fyrtiosidig n Läs mer
Debutens styrkor faller platt i bok två
Frans Wachtmeister – Förlorad mark
Den andra romanen är erkänt svår, särskilt om debuten varit en framgång. Ångest hos författare och förlag att hinna surfa på vågen gör att ofärdiga manus trycks eller gamla, som inte höll måttet, dammas av. Tendensen är smärtsamt tydlig i Frans Wachtmeisters uppföljare till den lovande och prisnominerade Territoriella anspråk från härom året (recenserad här i Alba). Vare sig berättande och gestaltning, karaktärsbygge, språk eller den intellektuella undertexten håller måttet. Läs mer