Det sägs ofta att vi lever i hjärnans århundrande, ett påstående som tydligt avspeglas i den senaste tidens bokutgivning där neurovetenskap hamnat i förgrunden. Mest medialt framträdande är överläkaren i psykiatri Anders Hansen, numera känd genom den uppskattade SVT-serien Din hjärna som gått under hösten. Läs mer
”I det vita, bland alla de vita tingen, kommer jag att andas in det sista andetag du gav ifrån dig.”
Det är smärtsamt vackert och poetiskt och vitt nästan rakt igenom. Men det vita kontrasteras effektfullt mot det mörka; de mörka ögonen, den svarta jorden, sorgens tunga slöjor. Den gasvävsomslutna tunna romanen, Den vita boken, utgår från färgen vit och är en sorgesång över en död syster. Tre år innan berättarjaget föds hade modern fått ett annat barn, en flicka som dog efter två timmar i livet. Den första timmen med ögonen slutna, den andra med dem spöklikt öppna. Sedan sveps den lilla kroppen i vita lindor och ett vitt skjorttyg, innan den grävs ner i jorden. Läs mer
Att läsa Ferrante om Ferrante är plågsamt. Nästan lika plågsamt som att läsa debutboken Plågsam kärlek, som kom ut under fjolåret. Men plågsamheten handlar inte om Ferrante själv, som är en av samtidens största författare och skapar ytterst välgestaltade och njutbara romaner, med en tematik vävd kring kvinnors liv i den förunderliga staden Neapel. Läs mer
Hur ska vi hantera framtiden? Så kan man beskriva kärnan i den nyutkomna boken Slaget om framtiden, skriven av akademikerna Jenny Andersson och Erik Westholm. För framtiden är mer aktuell och omstridd än någonsin, vilket framförallt beror på klimathotet. Läs mer
Jag är förtjust i Mathias Dahlgrens senare kokböcker; Hemkunskap, Rutabaga och den nya Kokbok för grå dagar.
Kokbok för grå dagar är just det; de grå dagarnas bristande magi går som en röd tråd genom boken och recepten/matlagningen tar spjärn mot den ofta trista grundtonen under vinterhalvåret. Det är lekfullt och igenkännande. Läs mer
Hur lång är sorgen? Kan man få sörja tills man är färdig? Finns det en bortre gräns, kan det bli något ”sjukt” eller osunt i att ”bara hålla på”? Hur väl känner vi egentligen våra barn, eller våra föräldrar? Och får man skriva en roman där ingen ”utveckling” sker? Det är frågor som dyker upp när jag läser Susanne Skogstads debutroman Svartstilla som utkommit på Wahlström & Widstrand, i Cilla Naumanns poesiskimrande översättning. Skogstad är född 1992 i Nordfjord, och studerar nu på en manusförfattarlinje i Oslo. Läs mer
Kate Atkinsons nya roman, Kodnamn Flamingo är, som hennes böcker ofta, en berättelse som utspelar sig på, och vandrar fram och tillbaka mellan, flera olika tidsplan.
Det är en spionroman som tilldrar sig i England under och efter det andra världskriget och Atkinsons lekfullhet och förmåga att skriva berättelser i ”lager på lager” håller läsaren på tårna. Läs mer
Det finns goda skäl att betrakta Carl Jonas Love Almqvists Det går an från 1839 som den första moderna romanen i Sverige. Den kommer trettio år före det så kallade moderna genombrottet i nordisk litteratur, där författare som August Strindberg och Victoria Benedictsson skrev romaner som med den danske litteraturhistorikern och kritikern Georg Brandes ord ”ställde problem under debatt.” Läs mer
