Dolans fria rörelse
Xavier Dolan formligen dansar fram genom sina filmer. I varje ruta studsar tankar och känslor huller om buller i ett andlöst flow som förutsätter frihet. Här finns inte plats för några förutfattade meningar, de ”går sönder” minut för minut, livet tar överhanden och vem är då längre herre och slav, man eller kvinna, mor och son? Läs mer

Hunger Games, Harry Potter och The Hobbit väljer att göra flera filmer av en bok. Skaparna av Gentlemen går mot strömmen och gör tvärtom: en enda film baserad på flera böcker.
Hur ger man en rättvis beskrivning av en film av Roy Andersson? En sammanfattning av handlingen vore överflödig, då den är näst intill obefintlig. Filmen är uppbyggd av fyrtio scener, där bara två karaktärer återkommer med jämna mellarum: två män i övre medelåldern som försöker sälja sina skämtartiklar. ”Vi vill bara hjälpa folk att ha det roligt” insisterar en av dem vid varje uppvisning av vampyrtänder och gummimasker. Ingen skrattar.
Det är föga förvånande att Interstellar ursprungligen var planerad med Steven Spielberg i registolen, för det blir nästan smärtsamt tydligt vid flera tillfällen att det hade fungerat så mycket bättre med honom istället för Christopher Nolan.
Hur beskriver man bäst en film som John Wick? Likt utomordentligt tillagad skräpmat kommer den aldrig kunna erhålla högre status i mer sofistikerade kretsar, men det måste erkännas att den lämnar en förvånansvärt nöjd och tillfredsställd.