Husen är slutna på Mehmet Ali, en del mer än andra, som något utöver sökandet efter mörker och svalka undan solen; de stängda fönsterluckorna, tystnaden. På Mehmet Ali, och på de andra smala gatorna söder om Buyukmoskén, finns hus stummare än andra, som döda; inget liv efter solnedgången, inga dörrar öppna ut mot gatan, inga gubbor och gummor inne i vardagsrummen med ansikten belysta av tevens blå sken. Läs mer