Som en dagbok, i ett slags vågrörelse fast med växlande våglängder skriver Erik Wijk. Mer som en journalist än författare. Litet av Jan Myrdal eller Bodil Malmsten. Modigt, utelämnande och pretentiöst. Visst finns han i tiden, och visst gisslar han tidens tecken och tidens medlöpare i media och bolagsrum. Läs mer

Förutom en dans kan tango tydligen vara allt ifrån en maträtt, till ett tyg, till en sång eller filosofi. Och efter vad boken berättar – grymt beroendeframkallande. Jag kan förstå det. Efter att ha läst Tango är jag på väg att börja dansa. Läs mer

Storföretagen jobbar hårt på sin image i dessa dagar. Inte konstigt, egentligen, varumärkets värde kanske mer handlar om image än vad de levererar till konsumenterna. Så hur bemöter de den kritik som ständigt dyker upp i olika former i olika länder? Har vi som konsumenter någon möjlighet att påverka dessa storföretag? Läs mer

USA attackerar Irak med luddiga motiv, människor blir förnedrade och torterade i Abu Ghraib-fängelset och i Sverige hjälper den amerikanska säkerhetstjänsten Säpo att transportera två asylsökande egyptier till tortyr. Vid sidan av står resten av världens medborgare och frågar sig, vad är det som egentligen händer? Alla utom Seymour Hersh. Han tar reda på det istället. Läs mer

Kalla det ett debattinlägg, en partsinlägga, ett utropstecken eller någon slags ilsken protest. ”Kalla det vad fan det vill” är nog i alla fall en roman, även om jag ibland vacklar på den punkten. Under läsningens gång kommer jag på mig själv med att undra ”vad är egentligen en roman?”, och ”vad gör en bok till en roman?”. Läs mer