I Trollhättan däremot VII

Tuula Polojärvi

[200605] Nu är det snart skolavslutning. Sommarlov, smaka på den ni! Då var det åter dags för en lång sommar med sol, hoppas vi och kanske även bad. Klasskillnaderna och segregationen syns tydligt när barnen sen summerar sitt sommarlov i en uppsats på höstkanten. Vem var i sommarstugan eller husvagnen? Vem åkte till Stockholm eller till och med utomlands? Vem fick gå på Liseberg? Vem fick bada mest? Vems föräldrar hade bil så de kunde köra ungarna till havet eller till en sjö för ett svalkande dopp i det blå?

Jag fick allt. Vi åkte till sommarstugan i Finland på storsemestern. Jag fick gå på Liseberg och åka karusell och äta sockervadd. Vi badade jämt, pappa körde oss till Gaddesanna eller Nordkroken som är badplatser vid Vänern – eller så åkte vi till Öresjö eller Sjölanda, mindre sjöar här i Trollhättan. Vi spelade krocket med pappa på gården eller så lekte vi i skogen. Cyklade runt huset på våra hyfsat nya cyklar och åt glass varje dag. Bullerbybarnen hade inte haft det bättre. Så sommarlovet var något jag verkligen såg fram emot och när man var liten kändes de fina veckorna oändligt långa och härliga.

Så är det ju inte för alla har jag förstått när jag blivit äldre. För vissa är sommaren en smärtsam tid. Kanske har man ingen förälder hemma som bryr sig. Kanske får man inte ens ordentligt med mat. Kanske missbrukar föräldern eller till och med om man har två, båda, föräldrarna droger. Då är inte sommarlovet en tid man ser fram emot. De vuxna som ser till att ungarna får mat och bryr sig om dem kanske bara finns just i skolan. Min mamma var på besök hos Musslan, en förening i Trollhättan där de stöttar barn med föräldrar som missbrukar droger. En liten kille hade berättat att han gick till skolan en halvtimme för tidigt varje dag för att han ville prata med vaktmästaren. Den ende vuxne han litade på. Vem pratade han med på sommarlovet? Det fick mamma aldrig veta.

Trollhättans stad gör ändå en hel del för barnen och ungdomarna på sommarlovet. N3, stadens fina kulturskola med musikskola och teaterverksamhet bland annat, ordnar gratis sommarkurser för barn, ungdomar och unga vuxna. Lär dig att sjunga eller att spela något instrument. Spela teater. Teckna eller måla. Det finns en filmverkstad och en cirkusskola. Och några av kurserna är placerade på Kronan i Trollhättan.

Från Kronan kulturhus ordnas det utflykter. Bussen går även till en sommarfritidsgård vid Öresjö. Hela huset, Kronans kulturhus, satsar stort på sina barn och ungdomar och biblioteket har öppet hela sommaren om än med kortare öppettider. Klubb kul har verksamhet hela sommarlovet så även Kronan fritidsgård. Här finns det att göra för den som vill aktivera sig på sommarlovet.

Men så kommer det ju ett men – eller flera. Vilka nås av informationen om alla dessa aktiviteter? Vilka kan och får delta? Ofta är det de som redan har engagerade föräldrar som uppmuntras hemifrån att delta. Tillåter alla föräldrar sina barn att vara med? Får alla flickor bada? Kan de ens simma? Har alla badkläder?

Vissa ungdomar är rädda för att bli bortgifta under sommaren och trots att resorna utomlands mestadels är avbokade i år arrangeras äktenskap på nätet. Med påföljden att framförallt flickorna blir påpassade av manliga släktingar och upplever att de inte är fria från hedersförtryck. Det är så ledsamt att veta att alla inte kan ha det bra under det långa sommarlovet.

Kanske frustrationen över orättvisorna i samhället är mer påtagliga under lovet? Motsättningen mellan en del ungdomar och polisen? Kan vi undvika kravaller och att bilar bränns under sommarlovet, den period då det av någon anledning händer mest sådant.

Livet är bra orättvist trots att Trollhättans stad och Kronan kulturhus på Kronogården ordnar en massa fina aktiviteter för barn och ungdomar. Jag är rädd att orättvisorna även beror på frånvarande föräldrar. Vem ska trösta knyttet om inte mamma eller pappa gör det? Eller för den skull åka med och bada.

Jag känner mig otroligt priviligierad även denna coronasommar. Vi far till Tösse i Dalsland till vårt sommarhus. Badar i Vänern och plockar förhoppningsvis blåbär i skogen. Grillar på kvällarna med vänner och familj. En så kallad svensk sommar.

Glad sommar på er allihopa. Hoppas ni får bada mycket, det hör ju sommaren till.

▪ Tuula Polojärvi

Det här är del 7 i en krönikeserie.
Del ett hittar du här. 
Del två här.
Del tre här.
Del fyra här.
Del fem här
Del sex här

Vi vill med den här serien uppmärksamma en liten bit av världen utanför storstadsområdena.
Sällan rapporterar medier därifrån. Och gör de det så gäller det nästan alltid brott, olyckor eller sport.
Det händer en mängd andra saker därute och de allra flesta invånarna i Sverige bor ju inte alls i Göteborg, Stockholm eller Malmö.
Samtidigt är den lilla staden också ofta ett koncentrat – och ger därför också en tydligare bild  – av den stora staden.
Vi vill visa lite av hur ett liv i en mindre stad kan te sig. I alla fall göra små nedslag.
Välkomna till Trollhättan.

Fotot på Tuula är taget av Anna Hovi (här ngt beskuret)

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: