I Trollhättan däremot V (fem)

Tuula Polojärvi

[200220] Några veckor innan nyår började smällandet av raketer igen på Kronogården. Det var sammandrabbningar med polisen, stök i allmänhet alltså inget nytt under solen, så här har det ju varit i många år nu. Hunden och vi for ut till landet så fort vi fick ledigt. Vår hund har ont av fyrverkerierna. På nyår invigdes det nya torget, det blev väl fint men vad ska vi med det till? Än så länge är det tomt på verksamhet. Ett öde torg i en stad som sakta töms på butiker, de flyttar ut till köpcentrumet utanför stan. Men dock ett nytt år med nytt hopp om förändring.

I slutet av januari ordnade TTELA, vår morgontidning en debatt om segregationen i Trollhättan. Debatten hölls i Folkets Hus och alla var välkomna. De olika partierna var alla representerade. Man kom fram till att den första stora frågan var just segregationen i Trollhättan, att de flesta invandrare bor på områdena Kronogården, Lextorp och Sylte. Den andra stora frågan var Kronans högstadium; ska det vara kvar eller läggas ned? Då man enligt mig inte hade några egentliga förslag på hur segregationen skulle lösas blev frågan om Kronans högstadiums framtid den som mest debatterades. MP, VP och Socialdemokraterna var emot att lägga ned högstadiet på Kronan. De som var för förslaget var L, C, M, SD och KD. Socialdemokraterna tyckte i vanlig ordning att frågan skulle utredas mera. De partier som ville lägga ned högstadiet på Kronan hänvisade till att det skulle gå ut ännu fler klasser med många elever utan gymnasiebehörighet och de ville lägga ned högstadiet snart. Eftersom Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har majoritet i kommunalfullmäktige kommer frågan om Kronans högstadium utredas mer innan några beslut tas i frågan.

Hemma hos oss utreder vi också frågan om högstadiet på Kronans skola. Vi är inte överens i familjen. Jag tycker att högstadiet borde läggas ned. Eleverna skulle sedan beredas plats på andra högstadier i stan. Vips så har man integrerat klasserna. Min man däremot tycker att Kronans skola är bra och att det borde satsas ännu mer resurser på skolan, främst för de elever som behöver mest hjälp. Det vill säga elever som nyss anlänt till Sverige och därför har svårt att hänga med i undervisningen som är på svenska. Min svärfar tycker som sin son och min mamma tycker som jag.

Låt mig då redogöra mer noggrant för min ståndpunkt. Självklart ska Kronans skola ha bra resurser men de senaste åren har skolan fått mer resurser. Detta har dock inte lett till bättre studieresultat. Skolbyggnaden är en av de finaste i stan, inte heller hjälper det de elever som går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Om eleverna ska lära sig bättre svenska och för att de ska lyfta sina betyg krävs en annan miljö. I en skola där majoriteten av eleverna har svenska som modersmål lär man sig lättare svenska. Och i en skola med bättre studieresultat får alla elever oftast bättre studieresultat. För att återknyta till min egen bakgrund så gick jag på Kronogårdsskolan på 70-talet och då var vi en tredjedel invandrare i klassen och resten svenskar. Alla lärde sig svenska. Jag är så tacksam för min skolgång, den har förberett mig för det svenska samhället och jag känner mig verkligen som en del av det svenska.

Vill vi ha ett samhälle med vi och dom? Segregationen i Trollhättan bara ökar och ingen verkar veta vad som ska göras för att stoppa utvecklingen. Det kommunala bostadsbolaget Eidar hyr ut de flesta bostäderna på Kronogården, Lextorp och Sylte. På vårt språkcafé brukar vi fråga deltagarna var de bor och bor de inte i höghusen på Kronogården så är de allt som oftast nyinflyttade Sädesbingen, ett trevligt område med trevåningshus på Kronogården. Tidigare bodde det ganska många svenskspråkiga på Sädesbingen men nu är det snart bara invandrare där också. Jag förstår inte bostadsbolaget Eidar; kunde de inte ha fler köer så att människor hade möjlighet att få lägenheter i andra områden än de där invandrarna redan är många? Många av dem vill flytta men får inga lägenheter nån annanstans i stan.

Än så länge håller vi diskussionen vid liv hemma hos oss och har inte blivit ovänner trots olika åsikter i frågan om högstadiet på Kronan ska läggas ned eller inte. Jag välkomnar diskussionen, då kanske vi kan komma nån vart, kanske till och med komma med lösningar. Utan diskussioner inget demokratiskt samhälle och utan diskussioner i familjen ingen kul tillvaro.

▪ Tuula Polojärvi

Det här är del 5 i en krönikeserie.
Del ett hittar du här. 
Del två här.
Del tre här.
Del fyra här.

Vi vill med den här serien uppmärksamma en liten bit av världen utanför storstadsområdena.
Sällan rapporterar medier därifrån. Och gör de det så gäller det nästan alltid brott, olyckor eller sport.
Det händer en mängd andra saker därute och de allra flesta invånarna i Sverige bor ju inte alls i Göteborg, Stockholm eller Malmö.
Samtidigt är den lilla staden också ofta ett koncentrat – och ger därför också en tydligare bild  – av den stora staden.
Vi vill visa lite av hur ett liv i en mindre stad kan te sig. I alla fall göra små nedslag.
Välkomna till Trollhättan.

Fotot på Tuula är taget av Anna Hovi (här ngt beskuret)

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: