
[250129] Operakonsten, såväl klassisk som nyskriven, vänder sig nu i Göteborg till den riktigt unga publiken. Göteborgsoperan ger sig också ut på turné i Västra Götaland för att, med lekfull och humoristisk pedagogik med tävlingsinslag, sagotema och smakprov ur kända operor, förklara för de yngsta skolbarnen vad opera är medan det fria operakompaniet Man Must Sing satsar på mellanstadiet med en känslofylld och romantisk tolkning av förälskelse och svartsjuka i skolmiljö med helt nyskriven konstmusik av Maria Lithell Flyg.
Man Must Sing är ett beundransvärt operakompani i sin ambition att presentera nyskriven och dagsaktuell kammaropera med en trogen skara sångare och musiker. Denna gång är det ännu en välmeriterad tonsättare, Maria Lithell Flyg, som ombetts skriva musik till en opera för barn med libretto av Kristian Hallberg, som dock varit med förr. Med titeln på denna lilla opera Jag har aldrig känt så här för någon och det är inte en grej jag säger till alla slår han dock längdrekord i titel jämfört med förra årets korthuggna namn på den lovordade kammaroperan Systemet med musik av Paula af Malmborg Ward och libretto av Nina Chaboun, som också gästspelat på Stadsteatern i Stockholm.
Samma trogna trio sångare som setts och hörts i tidigare produktioner samverkar nu med tre musiker från konstmusikensemblen Gageego som också varit med i olika uppsättningar tidigare och som nu tar sig sig an detta lite ovana tonspråk för att med sångarna ge både nerv och röst åt musiken och Kristian Hallbergs nyskrivna libretto. Denna gång har han knutit an till renässansens lustigt romantiska villanella-ramsor – en rimmande diktkonst lite framplockad ur glömskan för att passa till en handling som denna, förpubertetens starka och identitetssökande känsloliv. Det hela är ett rörande triangeldrama, som väcker en hel del inkänning i den huvudsakligen vuxna publik jag var omgiven av i Cinnobers intima teatersalong.
Det som först sticker i ögonen är Linda Boije af Gennäs härligt glittriga sminkning. Karl Peter Erikssons ögon och mun skiner förföriskt när han med sin smekande barytonstämma ger uttryck för sina känslor för Anna, som gestaltas av mezzosopranen Amanda Flodin. Hon och hennes bästis Moa (Nina Ewald) är väl så lustigt sminkade med glitter och dockmunnar. Det är en spännande tonkonst de har att bemästra, gör det röstmässigt perfekt, även om jag ibland har lite svårt uppfatta texten och förstår efteråt att jag inte varit ensam om det. Där finns också ett och annat att utveckla i rena skådespeleriet, där Karl Peter Eriksson uppvisar ett större register. Något kanske för den ständige och erfarne regissören Gunilla Johansson Gyllenspetz att ta tag i. Vore roligt bevista en skolföreställning med enbart mellanstadiebarn, som man hädanefter huvudsakligen ämnar spela för. Nyskriven konstmusik har alltför liten plats i dagens musikliv, i synnerhet för en yngre publik.
På Göteborgsoperan har målgruppen varit barn i lågstadiet när man skapat den lilla föreställningen Häxan Hillary går på operan. Liksom stora scenens musikal om Charlie, som vinner en chokladfabrik, ligger också här en tävling i botten, om än betydligt blygsammare. Hillary vinner nämligen två biljetter till självaste Operan. Men vad gör man där? och Vad är då opera? Det är frågan som föreställningen försöker svara på med hjälp av två sångare och en musiker. Med sprudlande energi tar sig ”praktikanten” Annalouisa Magnusson an rollen som Häxan Hillary. En lovande debut kan man gott säga, då hon går sista terminen på Högskolan för scen och musik i Göteborg som elev i både opera och musikal och nu turas om i rollen med musikalartisten Hanna Brehmer. Med en häxas magiska förmåga trollar hon fram en äkta operasångerska som får ge röst åt valda utsnitt ur några väl kända operor ur den klassiska repertoaren. I den här föreställningen är det den skönsjungande sopranen Julia Lindgren som dyker upp i rollen som Maria Bellacante, klädd i morgonrock lite irriterad över att häxan haft så bråttom att hon inte fått tid att klä sig. Tillsammans med musikern Viktor Stener i rollen som Mus-ikant med lustig mussminkning sjunger och ackompanjerar de utdrag ur några välkända klassiska operor och engagerar också den unga publiken att hänga med i tonerna. Allt utspelar sig på operans lilla scen, som man låtit fylla med scenografiskt innehåll värdigt en liten häxa. Föreställningen ska i fortsättningen också turnera i Västra Götalandsregionen med Skövde kulturhus som första anhalt fram till 1 mars.