En man satt bakom en filmkamera och funderade…
Hur ger man en rättvis beskrivning av en film av Roy Andersson? En sammanfattning av handlingen vore överflödig, då den är näst intill obefintlig. Filmen är uppbyggd av fyrtio scener, där bara två karaktärer återkommer med jämna mellarum: två män i övre medelåldern som försöker sälja sina skämtartiklar. ”Vi vill bara hjälpa folk att ha det roligt” insisterar en av dem vid varje uppvisning av vampyrtänder och gummimasker. Ingen skrattar. Läs mer
Knivskarpt skådespeleri
Bakom en massmördare finns ett, oftast anonymt, moderskap som kan alstra frågor om orsak och verkan och om reservationslös moderskärlek. Dramatikern Malin Lindroth har i en välskriven monolog tänkt sig in i huvudet på en sådan mor, nämligen georgiskan Ketevan (Keke) Geladze, som blev Josef Stalins mamma. Texten är sannerligen satt i rätta händer. Läs mer
Siktar mot stjärnorna (och missar)
Lyssna in världen
Jag har sedan ett antal år känslan av att tystnaden har blivit någonting farligt. Åtminstone verkar det så med tanke på att det är musik och ljud så gott som överallt och hela tiden numera; de flesta verkar ständigt ha lurar/öronproppar på sig, vare sig de går, joggar eller sitter på spårvagnen/bussen, och startar vi bilen går radion/stereon automatiskt på, i affärer och varuhus, i hissar, pubar och restauranger, också på våra gator och torg spelas musik (vilket jag i och för sig tycker är trevligt). Det är sällan tyst någonstans. Läs mer
Allvar med en underström av humor
Det Brunner bäst kan minnas
Första delen av Ernst Brunners tredelade självbiografi är seg läsning till en början. I kronologisk ordning från sitt födelseår 1950 till och med 1969 packar han ett flöde av minnen, genom metaforrika liknelser och talspråksaktiga uttryck, samman till en närmast osannolik detaljrik livsresa. Läs mer
Aktuellare än någonsin
Fattigdom, ofrihet, drömmen om ett bättre liv, Gud och över alltihop den innerliga kärleken. Temana slingrar sig i varandra i denna svenskaste av musikaler, samtidigt så allmängiltig, som på nytt intagit Göteborgsoperans stora scen. Samma föreställningar som då rådde om Amerika, om jämlikhet och välstånd, orsakar nu att människor från andra delar av världen riskerar livet för att komma till Sverige. På så sätt känns musikalen Kristina från Duvemåla mer aktuell än någonsin. Läs mer
Det är föga förvånande att Interstellar ursprungligen var planerad med Steven Spielberg i registolen, för det blir nästan smärtsamt tydligt vid flera tillfällen att det hade fungerat så mycket bättre med honom istället för Christopher Nolan.
Hur beskriver man bäst en film som John Wick? Likt utomordentligt tillagad skräpmat kommer den aldrig kunna erhålla högre status i mer sofistikerade kretsar, men det måste erkännas att den lämnar en förvånansvärt nöjd och tillfredsställd.