Otäcka bilder mitt i Sverige – med tjugo års mellanrum
Ibland utkristalliserar sig en bild av ens land som man inte känner igen och vad gör man då? Hur reagerar man? Hur kan polis och myndighet komma åt det nya gängvåldet som arbetar med en hänsynslös effektivitet, inkapslad i en svåråtkomlig maffia präglad av en råhet vi inte är vana vid och därför har svårt att förstå, än mindre hantera? Läs mer
Poetiskt om vemodig längtan
Vi befinner oss i ett område Annie Ernaux eller Edouard Louis hade känt igen sig, i norra Frankrike men västerut i ett litet hamnsamhälle i Bretagne. Étienne upptäckte sitt livs kärlek redan i skolan och genom hela skoltiden sneglade och längtade han ständigt, men när hon väldigt ung gifte sig med en fiskare fick han stiga tillbaka. Hela sitt liv kunde han banna sig för att ha väntat för länge, så att hon hann gifta sig med en annan. Läs mer
Välspelad, lättlyssnad fars i operettformat
Operetten Det var en gång på Grand Hotel från 1934, med Sverigepremiär på Göteborgsoperan, är sannerligen underhållning av det lättviktiga slaget. En tramsigare historia får man leta efter, så som brukar anstå ett farsartat lustspel. Men den bjuder på högt tempo en välspelande ensemble, välkoreograferad showdans och lättlyssnad musik, som trots allt låter bekant. Läs mer
Klassisk rörmokare åter på vita duken
Alexej Kurkov – Grå bin
Något fullbordat
i två föreställningar av Operan i Göteborg
Göteborgsoperan ger två dansföreställnngar, båda präglade av stark tidsnärvaro, båda i skildringar där dansare framstår som oskiljaktliga i sitt täta samspel, båda genomsyrade av ett utifrån kommande hot, som man apostroferar och ger scenisk gestaltning, något som berört och strävar efter ytterligare beröring. Läs mer
Stenshäll tar farväl med en klackspark
”Riktig Teater” är vad teaterns nye ordförande i pjäsen efterlyser. Demonstrerar sitt missnöje med det som nu görs under rubriken ”Processen”. Denna Kafka-klassiker som regissören Pontus Stenshäll lyckas leka med så att den tragikomiska och politiskt friserade essensen blir till en klackspark mot den lokala byråkratin. Konstnärer blir ju faktiskt oftare bakbundna än banktjänstemän. Läs mer