Det är inte gjort i en handvändning, att förvandla ett nationalhelgon, en legend som Evert Taube till ett oskrivet blad, där man på fri hand tecknar sin egen historia, fritt och frejdigt använder de sånger som blivit ’allas egendom’ till en ny berättelse om kvinnan och mannen och till sist även åstadkommer en reaktion som går som en chockvåg genom publiken. Läs mer
”… och snart är vi lyckligtvis utomlands och får dansa varje dag om vi så vill och vi får äkta galoscher, där i väst råder rikedom och folk är flinka, männen går omkring i filthatt, herrskapens bord dignar av sockrad mat och husen är stora, till och med den slagna säden är två gånger längre och tjockare till axet än den oslagna här och på butikshyllorna finns allt som vi fattiglappar och slitvargar inte ens kan drömma om.” Läs mer
Ibland utkristalliserar sig en bild av ens land som man inte känner igen och vad gör man då? Hur reagerar man? Hur kan polis och myndighet komma åt det nya gängvåldet som arbetar med en hänsynslös effektivitet, inkapslad i en svåråtkomlig maffia präglad av en råhet vi inte är vana vid och därför har svårt att förstå, än mindre hantera? Läs mer
Vi befinner oss i ett område Annie Ernaux eller Edouard Louis hade känt igen sig, i norra Frankrike men västerut i ett litet hamnsamhälle i Bretagne. Étienne upptäckte sitt livs kärlek redan i skolan och genom hela skoltiden sneglade och längtade han ständigt, men när hon väldigt ung gifte sig med en fiskare fick han stiga tillbaka. Hela sitt liv kunde han banna sig för att ha väntat för länge, så att hon hann gifta sig med en annan. Läs mer
Operetten Det var en gång på Grand Hotel från 1934, med Sverigepremiär på Göteborgsoperan, är sannerligen underhållning av det lättviktiga slaget. En tramsigare historia får man leta efter, så som brukar anstå ett farsartat lustspel. Men den bjuder på högt tempo en välspelande ensemble, välkoreograferad showdans och lättlyssnad musik, som trots allt låter bekant. Läs mer
”Måste vi byta roller hela jävla tiden!?” utbrister Ingela Olsson när Shakespeares Stormen nått runt halvtid i den vitsminkade version som Staffan Valdemar Holm sjösatt på Dramaten som något av en avskedsgåva. Samtidigt som en annan men betydligt yngre klassiker, Tjechovs Körsbärsträdgården, förbryllar på Stora Scenen. I båda fallen godis för teaternördar. Läs mer
Göteborgsoperan ger två dansföreställnngar, båda präglade av stark tidsnärvaro, båda i skildringar där dansare framstår som oskiljaktliga i sitt täta samspel, båda genomsyrade av ett utifrån kommande hot, som man apostroferar och ger scenisk gestaltning, något som berört och strävar efter ytterligare beröring. Läs mer
