En onödig återuppståndelse
Lana Wachowski – The Matrix Resurrections
Från satir till parodi
Göteborgs stadsteater – Vi hade i alla fall tur med ramavtalet & Idlaflickorna
Två pjäser med hög underhållningshalt löper nu parallellt på Göteborgs Stadsteaters Stora scen respektive Studio. Den ena en dagsaktuell farsartad satir över kommunal förvaltning. Den andra en tveksam uppförstoring av Kristina Lugns poetiska och tragikomiska scenjuvel Idlaflickorna. Läs mer
Skarpa iakttagelser om rasismen
Toni Morrison - De andra
Toni Morrisons ansikte i profil på framsidans foto och jag tänker; en titan, en amason. Så grandios, en person som vet vad hon kan och vill och knappast någon man lallar med. Det är känslan jag får. Och hon tycks ha att brås på, på första sidan berättar hon om sin mormors mor i en häftig bild
”Denna majestätiskhet framgick tydligt när hon steg in i ett rum och det hände något som jag aldrig förut hade upplevt: utan att ha blivit uppmanade till det reste sig alla män upp.” Läs mer
Imponerande bragd
Göteborgsoperan – Ragnarök
Daniel Brennas Siegfried kvarhåller sin plats som särskild behållning när nu Göteborgsoperan nått fram till sista delen, Ragnarök, av Richard Wagners Nibelungens ring. Ett fåtal föreställningar återstår av detta fyrdelade mastodontprojekt, som inleddes i november 2018 och sedan har kämpat sig fram via pandemi till att nu åter ha kunnat erbjuda en period med fullt hus, så länge det nu varar. Läs mer
Short Cuts-liknande berättelser om migration
Helon Habila – Resenärer
”Om man håller sina minnen vid liv så behöver ingenting dö.”
I Sverige verkar en mycket stor del av alla partiers politik numera handla om invandring, med allt vad det för med sig. Vi pratar om svarta och bruna människor, beroende på mörkheten i hyn, och vi pratar ”vithetsnorm” och om rasism. Så på ett plan kan man förstå att det här med migration är laddat. Men en annan aspekt är betydligt märkligare; att många människor, födda och uppväxta i Sverige precis lika mycket som vilken ”ursvensk” som helst, trots det fortfarande kallas ”invandrare” efter två eller tre generationer. Läs mer
Betraktelser från en av dem som servar oss
Lina Arvidsson – Vänligen bygg inga berg
Vi har alla sett dem, vi har alla mött dem, de finns i alla former och kön och etniciteter och är vanligen mellan arton och sextiosju års ålder. Vad svamlar jag om? Jo, om kassapersonalen, de som sitter i en snabbköpskassa eller liknande och tar betalt, men som också arbetar som psykologer och sociologer, jourhavande medmänniska och stödperson, för att bara räkna upp det jag i hast kommer på. De gör och är så mycket som vi som handlar en liter mjölk och ett par äpplen sällan eller aldrig tänker på eller är medvetna om. Läs mer
Ett hundliv
Jane Campion – The Power of the Dog
Två starka berättelser
Claire Keegan – Det tredje ljuset/Små ting som dessa
Det händer dessvärre att man emellanåt får läsa om fall där ett barn slussas fram och tillbaka mellan biologiska- och fosterföräldrar, ”Lilla Hjärtat” är det mest hjärtskärande och groteska misstaget på senare tid.
I inledningen av den irländska författaren Claire Keegans novell Det tredje ljuset (från 2010) bestäms att den namnlösa (och berättande) dottern till en barnrik och fattig familj ska få tillbringa en tid hos släktningar. Fadern kör henne i bil till det barnlösa paret, lämnar henne där utan att ens säga hej då. När han fått mat sticker han bara. Heller inget om hur länge hon är tänkt att stanna. Läs mer
Älskar, älskar inte
Joachim Trier – Världens värsta människa
Världens värsta människa är plågsamt tät i skildringen av en obeslutsam och omogen ung kvinnas lek med livet och två olika män. Det är som om hon helt saknar förmåga att fördjupa sin relation till omgivningen: vad hon skall arbeta med (hon är utbildad läkare), vem hon skall leva med och hur, den eviga frågan om hon skall ha barn eller inte. När hon till sist drabbas av en oplanerad graviditet blöder hon bort den i duschen som vore det en naturlig sak, medan hennes f d älskare i nästa scen ses fångad i en nyfödd familjeidyll tillsammans med en alldeles ’vanlig’ kvinna. Läs mer
Kaotisk rövarcirkus
Folkteatern Göteborg – Rövarna
Emma Mehonic far fram över Folkteaterns nyskapade scenrum som en förgörande stormvind i rollen som Franz von Moor i en 22-årig Friedrich Schillers Sturm och Drang-drama Rövarna. Alla på scenen gör sitt yttersta för att få meningen med det ungdomliga upproret att engagera. Men det biter inte. Läs mer