Detaljrikt om vänstern i USA

Karin Henriksson – Vänstern i USA
Karin Henriksson, foto Eva Lindblad

Hur kunde den en gång så starka arbetarrörelsen i USA pressas tillbaka? Den frågan ställer sig den erfarna USA-korrespondenten Karin Henriksson i denna bok. Hon reser i den amerikanska radikalismens spår och besöker flera klassiska platser och träffar människor som tror på en vänsterradikal förändring. Läs mer

Ur egna erfarenheter

Boris Zetterlund – Kabaré Vemod
Boris-Zetterlund FOTO: ANETTE ZETTERLUND

Berättelser om fäder och söner finns det en del av, men det kanske inte är lika vanligt att de aldrig träffas. I den här försvinner fadern ur den nyss födde sonens liv efter en lätt skruvad historia om hur han räddar sin bror ur en ekonomisk knipa. Läs mer

Alexandra Pascalidou – Mammorna

Alexandra Pascalidou träffar och pratar med/intervjuar tjugo kvinnor boende i den så kallade förorten runt om i Sverige. Hon ger därmed dessa kvinnor, mammor, den röst få eller ingen annan frågar efter. Det är mammor till barn, ofta pojkar, som på olika sätt hamnat snett eller bara råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Någon blir ihjälskjuten på grund av den olyckliga slu Läs mer

Intensivt om uppror och poesi

Göteborgs stadsteater, Studion – Upprorets poet
Bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Forough Farrokhzad har fått namn om sig som Irans kanske främsta 1900-talspoet. Hennes liv var intensivt i ständigt uppror, därtill kort. Intensiv är också den föreställning med fem kvinnor på scenen som vill hylla henne. Läs mer

Kvinnorna fick guldet att glimma

Göteborgsoperan – Rehnguldet
Anders Lorentzon som guden Wotan och i bakgrunden Katarina Karnéus som Fricka - foto: Mats Bäcker

Olafur Sigurdson som dvärgen Alberich är ett vokalt kraftpaket av stort mått. Det är kring honom som historien cirklar i första delen, Rhenguldet, av Richard Wagners Nibelungens ring, som Göteborgsoperan just sjösatt. Ingen lätt sak för den som ska få det att funka lika bra på scenen som i orkesterdiket. Att ta till humorn och tron på publikens fantasi kan hjälpa. Läs mer

Smärtsam läsning

Emma Glass – Peach
Författarporträtt EmmaGlass, foto Sarah Lee

Framsidans sytråd är formad till en persika. Tråden sitter kvar i nålen i den närmast tredimensionella bilden, men trots det vackra anar man något mindre vackert därbakom. Eller är det en efterhandskonstruktion, sedan jag läst romanen? Persika på engelska blir peach, Peach är också namnet på den i jag-form berättande huvudpersonen. Pojkvännen Green tycker dessutom att hon är en ”peach”, alltså en snygging. Läs mer

En intensiv brevväxling

Jörn och Rafael Donner – Innan du försvinner
Far och son Donner. Foto Niklas Sandström

Kan det bli annat än intressant när far och son Donner kastar sig in i en intensiv brevväxling? Far, Jörn Donner, definitivt en av de mest kända levande finländarna. Sonen, Rafael Donner, som nyligen debuterat med boken Människan är ett känsligt djur som har undertiteln en ”självbiografisk essä” och  där enligt en recension ”pappa Jörn ligger på operationsbordet” har nu också hamnat i offentlighetens ljus. Läs mer

En rastlös popkilles självbiografi

Magnus Uggla – Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen

Magnus Ugglas memoarbok hade aldrig blivit av om han inte beslutat sig för att göra en ADHD-utredning för att komma tillrätta med sin ständiga rastlöshet.
Det blev konstaterat att han har bokstavskombinationen. Och därav kan vi ta del av denna öppenhjärtiga berättelse som spänner från hans barndom fram till idag. Läs mer

Men vem är hon?

Isabella Eklöf – Holiday
bild ur filmen Holiday

Det är märkligt, men det är sällan man står så schack matt när det gäller den bakomliggande drivkraften och viljan i en berättelse som i förhållande till Isabella Eklöfs Holiday. Vem är filmens huvudperson, Sascha, vad är regissörens uppfattning om henne i en historia som ligger klibbigt nära metoo och domen mot Arnault, som jag just lusläst – är det en slump, eller är detta regissörens knivskarpa inlägg i ”debatten” eller vad man skall kalla det? Läs mer

Mödraskap med charm och allvar

Backa teater – DNA (Dansa nära anhörig)
DNA, Backa teater. Foto Ola Kjelbye

Nu har det avslöjats vad slags föreställning som skapats under rubriken DNA i betydelsen Dansa Nära Anhörig. Det är Backa Teaters senast sjösatta projekt. Om mina förväntningar var nollställda så blev upplevelsen desto höggradigare. Roligt, charmigt, rockigt, kärleksfullt mot en avgrund av  allvar i botten. Det handlar om mödrar. Läs mer