En klassiker värd att läsa
Knut Hamsuns debutroman från 1890 i nyöversättning från 2016. Den har jämförts med klassiska verk av Kafka, Dostojevskij och Goethe. Hamsun ville skriva sig fram till ”det som ingen ännu känner” till något litteraturen aldrig sett. Det handlar om en man som är skribent och går omkring i Kristiania, dåvarande Oslo, på jakt efter jobb, husrum och mat. Läs mer
Skuggspel som bjuder motstånd
Och vem var Maria Magdalena?
Lagom till påsk dyker Garth Davis’ film Maria Magdalena upp på biografduken och jag går tillbaka till en passus ur de gnostiska evangelierna med följande ordalydelse
Apostlarna som frågar: ”Varför älskar du henne mer än alla oss andra?”
Jesus som svarar: ”Varför älskar jag inte henne som jag älskar er?” Läs mer
Intellektuell stimulans eller mental bedövning? Välj själva!
Kärleken till livet, litteraturen och Lissabon
Vissa författare blir oupplösligt förknippade med en stad, ett urbant landskap som genomsyrar deras verk. Tänk Kafka och Prag, Joyce och Dublin, Ferrante och Neapel eller vår alldeles egna Söderberg och Stockholm.
Hos den italienska författaren och nobelpriskandidaten Tabucchi var staden Lissabon, huvudstad i det land som han själv sa sig ha adopterat och platsen där avled på sjukhus 2012. Läs mer
Om storasysterligt översitteri
Agnes Lidbeck debuterade som författare förra året med Finna sig, en sådan där märkvärdigt helgjuten roman som tveklöst visar att nu har ett författarskap av betydelse inletts. Boken belönades med Borås Tidnings debutantpris och Agnes Lidbeck blev en ofta anlitad kulturskribent i Dagens Nyheter. Läs mer
Äntligen satt Albas observatör i salongen
Han kom som ett yrväder… och Äntligen stod prästen i predikstolen… Två av svensk litteraturs mest kända romanöppningar. August Strindbergs Hemsöborna och Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Nu varvar dessa två berättelser varandra på Göteborgs Stadsteaters stora scen. Och äntligen satt Albas observatör i salongen. Men var finns den unga publiken? Läs mer
Råstyrkans fördel och förfång
En bortomjordisk skönhet
Det är två saker jag kommer att tänka på vid övervarandet av Svenska Kammarkörens uppförande av Sergej Rachmaninovs (1873-1943) Vigilia från 1915. Det första är min lärare i voce naturale (naturlig röst), Giovanna Marini, och hennes passionerade undersökningar av karaktären av den folkliga sångtraditionen, i första hand den syditalienska. Hon påpekade då, att den naturliga rösten, som inte arbetar med huvudklang, bel canto, är genomgående i merparten av folklig sång, men att den ryska traditionen utmärker sig genom att använda sig av just operasångarens teknik – i fullt bevarande av sin folkliga karaktär. Läs mer