Förälderns ansvar gånger två

Adas musikaliska teater – Vi som bär världen
Fia Adler Sandblad

Fia Adler Sandblads senaste föreställning, Vi som bär världen, handlar om det bristande ansvaret som förälder, men bara den ena förälderns. Det är faderns frånvaro, eller obehagliga närvaro, som skärskådas, inte de dåligt förankrade beslut som kvinnorna gjort när de satt barn till världen under förhållanden som på sikt kan komma dem till skada: en våldsam far, en frånvarande far och ett oönskat faderskap. Läs mer

Vårens program: Forum för poesi och prosa

Nu börjar det! Vårens program startar med Göran Greider, Anna Hallberg, Anna Axfors och Jesper Brygger som läser på tema Anhalt. Kvällen börjar Läs mer

Med rätt tillstånd?

Paul Verhoeven – Elle

Om man söker efter en högre mening med filmen Elle söker man förgäves. Den har ingen sådan högre mening och däri ligger en del av dess mästerskap. Mästerskap är ett stort ord, som man skall vara ytterligt försiktig med, men i förhållande till Paul Verhoevens senaste film kommer man inte förbi omdömet. Läs mer

Filmiska meditationer eller Förutsättningar för manligt liv

Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmusch & Kenneth Lonergan. Tre filmer om män

För att hämta sig efter alla guldbaggenomineringar till en av förra årets filmer jag inte kommer att ägna ett par timmar av mitt korta liv, Hundraettåringen.…, kan man fördjupa sig i tre meditativa studier från öst och väst:
Efter stormen av Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmuschs Paterson och Kenneth Lonergans Manchester by the sea. Läs mer

En man att ständigt ifrågasätta

John le Carré – Duvornas tunnel
bild på författaren

bild på författarenJohn Le Carré har ofta låtit oss förstå att han inte alltid är att lita på när han pratar eller skriver om sitt eget liv. Vad som är sanning och vad som är skröna har han, med ljummen hand, låtit oss få fundera över genom åren. Men nu är det kanske dags att ta honom på allvar när han skrivit det som troligen blir det närmaste vi lär komma memoarer med ”Duvornas tunnel”? Läs mer

En personlig återblick på filmåret 2016

Ännu ett år har gått till ända, men innan folk påbörjar den årliga traditionen att skriva fel år på alla datum kan det vara värt att titta på vilka filmer som lämnade störst avtryck de senaste tolv månaderna, på gott och ont: Läs mer

När samhället tar stryptag på känslorna

Kungliga operan – Fedora, Dramaten – Fäder och söner

På båda huvudstadens stora scener – Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern – spelar samhälleliga uppror under förrförra århundradet en betydande roll för individernas känslomässiga frihet eller förlamning, i värsta fall död. Läs mer

De överkänsligas träffpunkt utanför

I en av texterna i volymen Personligt skriver Virginia Woolf om hur minnen av olika slag kan förläna varandra ett klimat inombords som berikar och bevarar dem. En naturupplevelse åser bilden av en historisk byggnad och den finns därefter inpräntade i oss för alltid. Läs mer

Bitvis grandiost

Lina Wolff – De polyglotta älskarna
bokomslag

En Augustvinnare är ändå en Augustvinnare, tänker jag. När Lina Wolffs De polyglotta älskarna kring månadsskiftet juli – augusti landade på våra bokdiskar blev jag av någon anledning inte särskilt intresserad. Men veckorna innan den prisades och därefter har jag i diverse artiklar och genom kompisars reaktioner trots allt blivit nyfiken och nu läst. Läs mer

Utan människan går det inte

Ken Loach – I, Daniel Blake, Anne Fontaine – Agnus dei, Éroc Besnard – Päron och lavendel

Tre aktuella filmer åskådliggör på var sitt förkrossande vis, vad som händer om man tappar det genuina, enkla mänskliga perspektivet i sitt görande och låtande i samhälleliga frågor, i frågor om psykisk hälsa, i fråga om religiös tro. Läs mer