Vad är kärlek? Kan underdånighet innefattas i ”äkta” kärlek? Går makt och kärlek ihop? Kan man älska en ”gud”? Vad är synd? Får en präst ljuga? Har vi en ”fri vilja”? När jag läser Mattias Hagbergs tredje roman, Syndavittnet (utgiven på Bokförlaget Atlas), dyker dessa och många fler frågor upp. Frågor vanskliga att enkelt besvara. Läs mer
Raffinemang är det första ordet som faller en in under föreställningen Blind Boi Diaries. Förfining in i minsta detalj i en självbiografisk berättelse om hur synfältet gradvis begränsas på grund av ärftliga faktorer som går från mor till son. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga, att verket därefter växer steg för steg, det är ju en dansföreställning, visar hur individen Sindri Runudde, dansaren, gradvis tar sig ut ur the blur som han beskriver sig omgiven av. I en skildring som till sist upphäver samma begränsning den tog sin början i. Läs mer
Det är hett och människorna svettas ständigt, det går liksom inte att komma undan. Och jag känner tydliga reminiscenser från den mexikanske mästaren Juan Rulfo, även om vi nu befinner oss i nordöstra Argentina. Hans enkla och rentvättade språk, naturens självklara påverkan på dess invånare, den lätt ödesmättade stämningen. Läs mer
Den föreställning som nu gått upp på Göteborgs Stadsteater, Jihadisten, kan få stor betydelse för unga människors ställningstaganden i framtiden, därför är den berömvärd. Den kan komma att bidra till fördjupad förståelse för alla de problematiker de senare årens invandring väcker på ett sätt så att vi kan gå en, inte fördomsfull, men vidsynt, atmosfär till mötes. Läs mer
På bokrean fann jag denna fjolårsutgåva av Alex Schulman. Om hans mamma Lisette Schulmans alkoholism och vad den medförde under hans uppväxt. Om hur han förtvivlat sökte hennes ömhet när hon nonchalerade honom i ruset. Om hur han var medberoende och försökte dölja moderns gömda glas och flaskor och om hur han och hans bröder till slut tog mod till sig och fick in henne på behandling. Läs mer
Alla har vi våra egna sorgeprocesser, olika sätt och uttryck att sörja. Sorgen tar också olika lång tid för olika individer. Förr grät och pratade man kanske ut med sin familj eller någon förtrogen vän, i andra fall kanske man vände sig till närmaste präst. I dagens tids- och pengaeffektiva tider, där man helst satsar på ”snabbverkande” KBT eller stoppar i folk piller, reagerar säkert många när/om någon har den ”omoderna” smaken att sörja månad in och månad ut, kanske rent av i åratal. Läs mer
Vem kan som isländaren Dagur Kári skåda människornas grumligaste konturer och samtidigt ge en så knivskarp skildring av det liv som är deras, betingelserna för det? En väldig vänskap följer med en ut ur salongen efter att man har sett två människor mötas, förändras – det blir ingen happy ending i vanlig mening men trots det en slutbild full av hopp och än mer: insikt. Läs mer
”Dans speglar det samhälle i vilket det existerar” konstateras i Göteborgsoperans program till senaste dansverket, Iconoclasm. Det utgörs av två nyskapade verk som båda speglar samtidens tankegods – ekumenins backlash, dystopiska visioner och människans rädslor. Men framför allt uppvisar Iconoclasm en dansensemble i världsklass – igen. Läs mer
